2010-08-20

Fel av Anders Johansson om Öfvre Ekilla!

I en kommentar i SigtunaBygdens nätupplaga reagerar Johansson på en synpunkt från Lars Persson om att Ö. Ekillas åkermark kan behövas i framtiden och drar därefter slutsatser om FPs politik. Det bör noteras att FP röstade för majoritetens förslag till detaljplan för området. Det är dock korrekt att det fanns röster inom partiet som hellre hade sett ett avslag – bl.a. undertecknad. Både inom vårt parti och på flera andra håll börjar man inse att framtiden medför större utmaningar beträffande både livsmedels – och energiförsörjning och att man därför borde inta en mycket försiktigare hållning när det gäller asfaltering av åker än vad Johansson verkar inse. Johansson hänger den här gången upp sitt resonemang på att det finns planer på att bygga 1 (ett) miljöhus på området som i övrigt handlar om helt vanliga villarader och flerfamiljshus – ofta med långt avstånd till kollektivtrafik och därmed fortsatt bilberoende. Den S-märkta politiken visar fortsatt betong- och miljonprogramsprägel och bristande respekt för framtiden vilket visas också i planerna för Märsta port och de – lyckligtvis tillbakadragna – tankarna för Herresta. Genom eftertänksam förtätning och bebyggelse som planeras utefter lämpliga trafikstråk är det helt möjligt att tillgodose behovet av bostäder – för den som vill se det. ”Åkermarksfundamentalister” kallar Johansson raljerande dem som vädjat om återhållsamhet med åkermark – bl.a. Naturskyddsföreningen. Det är lätt att inse att en politiker vars horisont inte sträcker sig längre än till nästa val, och som tror att miljö-, klimat- och hållbarhetsutmaningar löses med slagord och symbolåtgärder, har svårt att ta till sig detta. Det är mer förvånande att MP och C jamsar med.

2010-08-17

Stadsplanera och bygg för framtiden!

Undertecknad har tillsammans med Stella Fare och Nina Lundström skrivit en debattartikel i detta ämne. Vi får se vilka media som tar in den. Här kan i varje fall bloggläsaren ta del: Stadsplanera och bygg för framtiden! Världen, Sverige och Stockholmsregionen står inför stora utmaningar. Världens befolkning går från 7 miljarder till 10-12 redan 2050. Då är dagens nyfödda 40 år och ytterligare två generatiuoner har sett dagens ljus. Vi blir inte bara fler - miljarder människor har berättigade krav på ökad välfärd. De rika ländernas välfärd bygger på fossil energi som bl.a. resulterar i allvarliga klimatförändringar. Samtidigt som behoven ökar minskar tillgången på energi. Forskarna anser att olja och gas sinar före 2050 och att kolkraft bör fasas ut av klimatskäl. Det gäller inte "bara" transporter och uppvärmning utan även tillgången på livsmedel. Konstgödsel, odling,transport och produktion av livsmedel gör av med 10 kilo olja per kilo "mat". Utan olja minskar arealavkastningen. Tillammans med minskad åkerareal p.g.a. klimatorsakad havshöjing och utbredning av torrbälten blir risken för global livsmedelsbrist mycket stor. Många tror att lösnigen är teknologisk utveckling t.ex. mer kärnkraft. Det är nödvändigt, men långt ifrån tillräckligt. Det krävs en omställning av levnadssätt och en samhällsplanering som ger uthållighet också för våra barn och barnbarn. Exempel på åtgärder:
  • Stadsplanera för minskat bilberoende! - Stor-Stockholm är byggt för bil. Boende, service och arbetsområden är ofta utspridda och svåra att kollektivtrafikförsörja. Ny och befintlig bebyggelse bör samplaneras för en helhet med god kollektivtrafik, minskat transportbehov och bättre cykelmöjligheter.
  • Satsa på attraktiv kollektivtrafik! -Spårbunden trafik är vinnaren. Utöver pendeltågs- och T-banesystemen finns stora möjligheter att bygga ut spårvagnstrafiken.
  • Våga pröva spårbil! - Lätta, förarlösa vagnar för 4-6 personer går utan väntetid och stopp på upphöjda banor från den resandes start till mål. I flera delar av vår region skulle spårbil binda samman bytespunkter, bostäder, handelsområden och arbetsplatser på ett unikt sätt. Arlanda/Märsta och Sundbyberg/Annedal är intressanta exempel.
  • Rädda åkermarken! - Livsmedelsförsörjningen måste tryggas. Åkermark som bebyggs är borta "för alltid". Idag är bostadsbyggande tillräckligt skäl att förstöra odlingsjord. Skyddet måste stärkas och expansion främst ske genom förtätning.
  • Utveckla odlingsmöjligheterna! - Framtiden kräver nära matproduktion. På flera håll utvecklar man stads- eller stadsnära odling och koloniverksamhet. Det bör ske i Stockholmsregionen också.
  • Återskapa kretsloppet! - Utan konstgödsel måste näringsämnena från vår mat återföras till jorden. Avfallssortering nära källan är en förutsättning. Urinseparerande toalettsystem är ett sätt som behöver utvecklas.
  • Bygg klimatsmart! - Hus kan byggas inte bara självförsörjande - de kan t.o.m. generera energi! Bergvärme, sol- och vindkraft är medel som lönar sig i ett längre perspektiv. Materialvalet har stor betydelse - mer koldioxidbindande trä i stället för energikrävande betong är exempel. Det kan krävas i detaljplaner och entreprenörsavtal.

För detta verkar vi inom vårt parti. Den politiska debatten handlar för mycket om vad vi får i plånboken i dag och för lite om det ansvar som dagens politiker har för ett samhälle som är uthålligt för kommande generationer, vår miljö och det naturliga systemet. Det krävs en genomgripande omställning för att klara detta. Ju längre det dröjer inann vi inser det desto svårare blir det.

Stella Fare, Stockholm - kandidat (FP) till riksdagen och ledamot Stockholms läns landsting

Nina Lundström, Sundbyberg - riksdagsledamot (FP) för Stockholms län

Lars Wedén, Sigtuna - kandidat (FP) till Stockholms läns landsting

2010-08-07

Slöjförbud - ett onödigt och populistiskt utspel

Jan Björklunds "slöjutspel" gjorde mig mycket besviken. Visst är det mindre lämpligt att elever eller lärare täcker för sitt ansikte. Men hur vanligt är detta och hur stort är problemet? Det finns väldigt många "olämpliga" beteenden både i skolan och på andra håll i samhället som vi väljer att inte lagstifta om. Många med mig tycker t.ex. att det är högst olämpligt att elever sitter med olika sorts mössor på sig under lektionerna, men anser att detta bör lösas genom normal påverkan inom organisationerna och inte genom lagstiftning och braskande valutspel. Eftersom Jan B säkert är fullt medveten om "slöjproblemets" ringa vikt i verkligheten kan man inte annat än förmoda att utspelet är avsett att flirta med den utbredda islamofobin i vårt samhälle. Det hela spär på bilden av FP som ett hårt och krävande parti där den gamla socialliberala medkänslan stoppats i garderoben. Hur har Jan B tänkt om de kvinnor och flickor som pga sin tradition och uppfostran kommer att känna stort obehag att vistas bland andra med obeslöjat ansikte? Har han insett att detta kan leda till att några inte vill/kan/får komma till skolan alls och vilken effekt det har på integrationen? Tänker Jan B lösa det med polisinsats?