Befolkningsökningen – det största hotet mot ”det afrikanska undret”!

Nedan en replik till en debattartikel i DN 12/8. Vi får se om de tar den.

Befolkningsökningen – det största hotet mot ”det afrikanska undret”!

I en debattartikel i DN 12/8 pekar Afrikaexperterna Bo Göransson och Cecilia Bäcklander på att Sverige bör vara mer närvarande i de växande afrikanska ekonomierna genom diplomatisk representation, handelsförbindelser mm. Den ekonomiska tillväxten och den framväxande medelklassen anges som tecken på en ljusnande framtid för denna kontinent. Man framhåller dock två viktiga hot mot en positiv utveckling - konflikter och etnicitet.

Så långt är vi överens, även om Göransson/Bäcklander knappast tacklar den stora utmaning som klimatförändringar, vattenbrist, tillgång till billig energi och många andra globala resurskriser medför – speciellt för samhällen utan egentlig marginal, vilket gäller de flesta länder i Afrika. En viktig aspekt i sammanhanget är att den ”rika” världen (inkl. Sverige) förbrukar resurser och sprider växthusgaser i en helt ohållbar omfattning, vilket ytterligare begränsar förutsättningarna för uthållig välfärdsutvecklingen i Afrika och på andra håll.

Det vi absolut vill lägga till är dock att man glömmer det största hotet av alla – den skenande befolkningsökningen i majoriteten av Afrikas länder. Insatserna för familjeplanering och preventivrådgivning har minskat både från de berörda länderna och i det internationella biståndet – även från Sverige. En bidragande anledning kan vara att området inlemmats och därmed ”dolts” i den bredare definitionen ” Sexuell o Reproduktiv hälsa”. ”SRH” utgör ca 4 - 5 % av biståndet från SIDA och UD vilket inkluderar ökande insatser inom AIDS-bekämpning och mödra- och barnadödlighet. En liten och minskande del ägnas således åt direkta, målinriktade insatser för att minska befolkningstillväxten. Det sammanfaller med en internationell trend. Insatserna för familjeplanering har minskat med 30 % de senaste 15 åren.

Effekterna har inte uteblivit. I flera av länderna ökar födelsetalen igen och FN:s befolkningsprognoser skrivs kontinuerligt upp. För t.ex. Tanzania förväntas en ökning från nuvarande 45 miljoner till 109 millioner år 2050. Kring 1950 var befolkningen 7 miljoner - lika stor som Sveriges vid den tiden! Zambia förväntas 3-dubbla sin befolkning till 2050. I Afrika söder om Sahara är födelsetalet 5,2 barn per kvinna – och det minskar inte! Användning/ tillgång till modern preventivteknik – inkl. kondom - är bara mellan 5 och 15 % i de berörda länderna. Vi hävdar att regionen inte kan uppnå rimlig välfärd för sin befolkning om inte folkökningen planar ut och kommer i balans.

Vi ställer frågan – Hur många av de barn som svälter på Afrikas horn är ett resultat av önskad och planerad graviditet?... av Lagos gatubarn? …av Kongos barnsoldater? Om man på allvar tror att dessa problem kan lösas, konflikter elimineras och välfärd uppnås samtidigt som befolkningarna dubblas eller tredubblas i en värld där bristen på energi och grundläggande naturliga resurser bara tilltar – ja, då krävs en stor portion optimism!

I detta ljus anser vi att Sverige och det internationella samfundet inte kan ge ett bättre stöd och hjälp till självhjälp än att kraftfullt öka de målinriktade biståndsinsatserna för familjeplanering/ preventivrådgivning/ sexualundervisning. Sverige har goda förutsättningar att göra skillnad i detta avseende. Det finns en tradition inom området eftersom vi inte lider av de religiösa och kulturella blockeringar som ofta hindrat effektiva insatser från FN och dess organ.