2011-10-28

Miljöskatter - Alliansen och FP borde tänka först och tala sedan!



Alliansens partiledare går i en DN-artikel häromveckan till storms mot oppositionspartiernas olika budgetutspel inför 2012. Med rätta markerar man mot den oansvariga överbudspolitik som förenar de olika förslagen.

På en punkt borde man dock tagit sig tid att tänka lite längre. Det gäller miljöskatterna. Miljöpartiet föreslår en höjning av miljöskatterna med 20 miljarder kr. I ställer för att reflexmässigt avvisa detta borde man seriöst överväga att göra det förslaget till en del av en storskalig skatteväxling - från skatt på mänskligt arbete till skatt och avgifter på knappa resurser och/eller skadliga verksamheter. På den vägen skulle man t.ex. kunna ta ett stort steg mot en signifikant sänkt – enhetlig – tjänstemoms, och därmed slippa pusslandet med gränsdragningar och hanterandet av särintressen.

Partistyrelsen avslog en motion om skatteväxling vid senaste Landsmötet med motiveringen att miljöskatter är en för liten skattebas för att spela roll. 20 miljarder är inte försumbart och om man involverar hela momssystemet så finns det stora möjligheter till skatteväxling som stöd för ett uthålligt samhälle.

Det är sant att exempelvis höjd bensinskatt är impopulärt i väljarkåren och därför en fråga som lämpar sig väl för populistiska utspel (á la KD inför 2006-valet). Jag förväntar mig dock att FP som ett idéburet parti skall ha modet att ta ledningen i utvecklandet av en långsiktigt hållbar skattepolitik. Om alliansen kunde enas om den färdriktningen kan man också räkna med stöd från MP och sannolikt även S och V. Vad vore bättre än en sund skattepolitik med brett stöd i riksdagen?



2011-10-01

Visst kan Folkpartiet vara ett ”miljöparti”!



Karin Karlsbo – ordförande i partiets miljöpolitiska arbetsgrupp – antyder i en NU-artikel att det finns en motsättning mellan att vara ett ”miljöparti” och att vara ett parti med ”liberal kompass”. Jag har svårt att följa resonemanget. För ett förnufts- och värderingsbaserat parti som vårt borde det vara självklart att värna om en värld som är uthållig också för kommande generationer utan att utarma den känsliga natur som allt liv är beroende av. Det är lika grundläggande som att verka för demokrati och frihet. Man behöver inte kopiera någon annan – det räcker med övertygelse och insikt om utmaningarna.

Det är dock riktigt att Folkpartiet vare sig är eller upplevs som ett miljöparti. Alltför många liberalt sinnade väljare har därför vänt oss ryggen. Mera kärnkraft och BNP-fokuserad, materiell tillväxt har fått bli ett enkelspårigt signum för vår förda politik. Att det står en del bra saker i program och strategier döljer inte det faktum att vi inte förknippas med omsorgen om en uthållig planet utan för fortsatt oreflekterad tillväxt.

Karin Karlsbo nämner att hon tillsammans med Jan Björklund lyssnat på professor Johan Rockström från Stockholm Environment Institute. Då måste hon ha hört hans budskap att det utöver klimatet finns ett flertal andra livsviktiga områden där jordens resurser förbrukas i en långt högre takt än de återskapas - enkelt uttryckt att vi tullar på kommande generationers levnadsutrymme. Sverige och de andra ”rika” länderna står för en oproportionerligt stor andel av den överförbrukningen. Utan medveten ändring i den delen av världen uppstår inget resursutrymme för den välfärd i form av el och annat som fattigare länder med rätta kräver.

Vi är många Gröna Liberaler som hoppas att det kommande Landsmötet och det fortsatta arbetet med miljöprogrammet skall visa ökad förståelse för de komplexa och globala utmaningar vi står inför. Det krävs ny teknologi och livsstilsförändringar och politiskt/ekonomiska styrmedel för att möta kraven. Vi liberaler skulle kunna ta täten i frågor som grön skatteväxling, skydd för åkermark, återupprättande av familjeplanering i biståndet, mer ambitiös kollektivtrafikpolitik, fungerande kretslopp i avfallshanteringen, stopp för giftigt slam på våra åkrar och mycket, mycket annat.