Varning - Opportunism! ………..Önskas - Ledarskap!

Folkpartiet, den regerande alliansen och det ledande oppositionspartiet tävlar med varandra att visa oro över världens utveckling, det raska marschen mot en katastrofal temperaturhöjning, utfiskningen av haven etc. Man rynkar pannorna och ger ”lip service” när Världsbanken, Johan Rockström vid SRI/SRC eller Natursskyddsföreningen höjer rösten och allt mer entydigt fastslår att nästan ingen kurva ännu pekar åt rätt håll, att tiden är knapp och att manöverutrymmet för skapa en hållbar värld för kommande generationer hela tiden minskar.

MEN…

…när det kommer till konkreta förslag om åtgärder som i någon utsträckning påverkar väljarnas vardag slår bromsarna till och man tar gärna till opportunistiska utspel för att vinna poäng. Några exempel:

* Förslag om ökad bensin/CO2– skatt möts på studs med besked om hur det ”drabbar vanliga människor” och att det egna partiet absolut inte kan bidra till det

* Förslag om system som gynnar egenproduktion av el (vind, sol etc.) av den typ som förekommer i Tyskland möts direkt av energiministern med att det ”drabbar” ägare av eluppvärmda villor med 10 000:- per år, och det går ju inte (om man vill behålla deras röster)

Men… var det inte det vi ville?...att skapa ramar som leder till färre hus med direktel?...att minska bilåkandet (i varje fall det fossildrivna)?

Det verkar som om man tror att betydande förändringar i utsläppsskapande och resursförbrukande beteende kan uppnås utan att någon skall behöva märka det. Med hänvisning till mer eller mindre prövade teknologier kommer det ”nog” att lösa sig utan omprövning/uppoffring. ”Säg inget negativt/var optimistisk” är det interna mantrat.

Man borde kunna förvänta sig att ledande politiker som aspirerar på att leda landet i rätt riktning skulle ha modet att faktiskt leda. Demokrati handlar inte bara om att ”lyssna på folket” utan även att våga berätta sanningen och vad som krävs för att vår generation skall ta sitt ansvar.

Nu ser vi Sverigedemokraternas verkliga ansikte!

Bilderna i filmen som visar tre hotfulla huliganer med järnrör, utropande rasistiska tillmälen, knuffande kvinnor och kallt flinande uppmuntrar varandra - är väl inte förvånande? Det är vad vi är vana att se när fotbollsklubbarnas oönskade svans ”gör upp” eller när mobbare håller ihop mot individer som de ser som svagare och mindre värda.

Det förvånande är att ansiktena tillhör tre riksdagsmän! – tillika högt uppsatta förtroendevalda inom sitt parti. Det visar med all tydlighet hur tunn den påklistrade fernissan är. Partiledarens budskap är solklart - ”tänk på vad ni säger” -, men det är inte så lätt för dem som just tagit av sig de stålskodda kängorna och låtit BSS-stubben på huvudet växa ut lite grann att dölja var som verkligen rör sig bakom pannbenet. De drivs av de mest primitiva instinkter som människan kan uppbringa och appellerar till det lägsta hos oss väljare. Det är ett känt men obehagligt fenomen att de som känner sig misslyckade, osäkra och underskattade finner styrka i att tillsammans utpeka andra som farliga och olämpliga. Receptet är väl beprövat av Hitler, Mussolini m.fl..

Förhoppningsvis leder de avslöjande bildrna till att några som börjat tro på SD som en rumsren, demokratisk rörelse får upp ögonen. Vi kan dock inte blunda för att grogrunden för ett sådant parti är den vardagsrasism och slentrianmässigt uttalade fördomar som vi möter inom vårt samhälle. Det första steget att ändra på detta är att inte ”jamsa med” eller vara tyst när nedlåtande kommentarer om utlänningar, andra religioner, homosexuella etc. dyker upp i vår närvaro. Vi måste stå upp för det öppna samhället  - varje dag.

Är köttet boven? …eller bara biffen? …och i så fall vilken biff?

I Land Lantbruk, i DN och på andra håll diskuteras köttets roll för klimatet och den globala resursförbrukningen. Oftast är det utsläppen av växthusgaser som jämförs, men det är viktigt att komma ihåg att det också handlar om möjligheten att föda en växande världsbefolkning när peak oil, vattenbrist och andra redan intecknade klimateffekter slår till.

I det perspektivet är det ett faktum att köttproduktion – och i synnerhet nötköttsproduktion – kräver mångdubbelt större insatser av mark, vatten, gödning, energi än motsvarande vegetariska produkter. Ibland rör det sig om en 10-falt större förbrukning per näringsenhet i födan.

Mot detta perspektiv uppmålas ofta en bild av den idisslande kossan som går och håller landskapet öppet och som omvandlar näringen i gräs till människoföda. Detta är en viktig och omistlig del av djurhållningen – som måste bevaras -, men den står tyvärr för en tämligen liten del av den totala köttproduktionen. Den dominerande delen – framförallt av den globala ökningen – är baserad på storskalig köttdjursdrift med potentiell människoföda som främsta foderkälla och inte sällan förknippad med oacceptabel förstörelse av regnskog och annan skogsareal.

Någon kanske tror att detta inte påverkas av våra svenska matvanor, men den stora och ökande köttkonsumtionen i Sverige bidrar också till att bringa världen närmare en reell livsmedelskris. I runda tal hälften av allt vårt livsmedel importeras. Det gäller också köttet som i huvudsak är producerat på det resurskrävande sätt som beskrivs ovan. Även den inhemska köttproduktionen är till största delen baserad på foder från åkrar. Upp mot 2/3 av den svenska åkermarken går åt till djurfoder.

I detta ljus vore det välgörande med en sansad diskussion om hur ett samhälle skall agera för att bidra till en uthållig värld. ”Köttfria” dagar är inte rätt väg, men det offentliga skulle på ett medvetet sätt kunna verka för en minskad total köttkonsumtion och en ”glidning” från nötkött via gris och fågel till fisk. Inom ramen för detta kan såväl valfrihet som näringsriktighet och matupplevelse uppfyllas liksom tillgången till mejeriprodukter och de köttprodukter som hänger ihop med den produktionen. En medveten upphandlingsstrategi kan också bidra till att stärka den ”hållbara” delen av köttproduktionen.

Familjeplanering - Melinda Gates och Bill Cameron har förstått - varför inte Folkpartiet?

Nedan ett citat av ett brev från en stor FP (=familjeplanerings-) konferens i London. Slutsatserna står i skarp kontrast till Karin Karlsbos uttalande härommånaden på GLs åremöte ("varje barn är välkommet ...") och SIDAs svar på fråga om ökade FP-insatser ("befolkningsutveckling är inte ett prioriterat område") och Hans Roslings huvudbudskap ("det ordnar sig, vi blir 10 miljarder i alla fall") och vårt landsmötes avvisande hållning till förslag om ökade insatser.


Det är förunderligt att det skall vara så svårt att hålla två grundläggande tankar i huvudet:

1. I ett fattigt, överbefolkat land är en exploderande befolkningsökning ett avgörande hot mot möjligheten att nå rimlig välfärd. (över 1 miljard människor lever i sådana länder i dag)
2. Jordens ändliga resurser är redan överutnyttjade. Ju fler människor desto svårare att skapa utrymme för rättvis välfärd för alla. (Här måste dock framhållas att den "rika" världens ökande överkonsumtion är ett minst lika stort hot)

Läs gärna nedanstående brev och titta gärna på denna länk -  http://edition.cnn.com/video/?hpt=hp_c1#/video/bestoftv/2012/07/06/mckenzie-kenya-lucias-secret.cnn

Brevet:
Special congratulations to the Reproductive Health Supplies Coalition for being a strong catalyst behind this rather remarkable FT report. Most impressive is that 1292 organizations from 177 countries all signed onto a "Civil Society Declaration to the London Summit on Family Planning", which is reproduced below.


Dear David Cameron and Melinda Gates:

We strongly support the Government of the United Kingdom and the Bill and Melinda Gates
Foundation in launching this global family planning initiative to drastically improve the
quality of life for millions of women, men and young people. The initiative contributes
directly to realizing the International Conference on Population and Development
Programme of Action (ICPD PoA). We commend your work -which highlights the crisis in
international support for family planning - as part of a comprehensive approach to sexual
and reproductive health and rights. We encourage other partners to support and
supplement the London Family Planning Summit to ensure the ICPD PoA is delivered in its
entirety. In particular, we recognise the potential of this initiative to strengthen health
systems, expand contraceptive choice and stimulate demand. By reaching an additional
120 million women and girls by 2020, it will enable some of the world's poorest people to
exercise their rights; reduce social, financial and gender inequalities; and contribute to
sustainable development. We hope it will inspire additional efforts to benefit women and
girls in all countries.

Through a process of global consultations including an online survey, this statement of
support represents the combined views of more than 220 respondents from 53 countries.

Country-Led and Country-Owned
Meeting the global unmet need for family planning will require a multi-stakeholder
response, and we applaud the strong emphasis of this initiative on building on the existing
policy commitments of national governments. Recognising the need for additional and
significant support for, and expenditure on, family planning, programmes must be
integrated to ensure the most effective and efficient health benefit for women and girls.
We support efforts to build on and strengthen country planning, implementation,
monitoring and evaluation systems that take account of human rights. This will require
the active participation of beneficiaries, and support to build the capacity of local
governments, civil society and the private sector in addressing the issue of unmet need.
In some countries, progress has been made in reducing unmet need. We are committed to
South -South sharing of lessons learnt and successful models.
We commit, as service providers, advocates and monitors, to partnering with governments
and the private sector, to build the required capacity - as recognised in the Every Woman
Every Child Country Accountability Framework.


Increasing Demand and Empowering Women
We applaud the London Summit on Family Planning for its commitment to work with poor
and vulnerable populations to increase individual awareness, address socio-cultural
barriers, and increase community acceptability of family planning, including
comprehensive sexuality education. In particular, we applaud the initiative's emphasis on
empowering women and girls, and delivery through increased service provision. We
encourage you to focus on providing information and services to those who have
historically faced poor access to family planning, especially young people, poor women,
people with disabilities; rural, indigenous, displaced and post crisis populations. Similarly,
we encourage you to make linkages to other programmes including those for economic
development, education (especially for girls), environmental protection, HIV/AIDS,
maternal and child health, security and youth.
We commit to working with communities and reaching poor and vulnerable women and
girls with evidence-based information so that they can make informed choices regarding
their fertility and choice of contraceptive method.


Contraceptive Security
We recognise the need for urgent action to increase women and men's access to a broad
range of contraceptives, which is essential for free and informed choice, and increased
use of family planning. This will require extensive long-term efforts to increase political
will, improve forecasting and budgeting, secure supply chains, and support human
resources and capacity building (including task sharing), reduce price and introduce new
contraceptive technologies - particularly those that are user-controlled and those that
serve multiple purposes (i.e., prevention of both unintended pregnancy and sexuallytransmitted
infections). We encourage this initiative to engage existing and potential
contraceptive manufacturers, WHO and regulatory authorities to expand the available
range of supplies and suppliers. Ensuring contraceptive security in light of the trend
toward decentralisation in the health system will require adaptation of logistics systems.
We encourage the initiative to learn from successful public and private health programmes
including those run by civil society and encourage public-private partnerships.
We commit to raising awareness of the importance of commodity security and to support
mechanisms that will achieve that between now and 2020.


Service Provision: Providing Services for all, including Young People
Family planning is best provided as part of a comprehensive range of services, including
sexual and reproductive health. We support this initiative's efforts to reduce legislative,
policy and cultural barriers that restrict access to information or services, for all people,
including young people. This includes removal of barriers such as the requirement of
parental or spousal consent and denial of services to unmarried people. This initiative
should expand service delivery mechanisms, including those based in the community or
mobile clinics, task shifting and engaging the private sector and civil society to augment
public sector service provision. We call for efforts to improve quality of care, especially
with regards to reducing stigma and ensuring client confidentiality. The price of services
and commodities should not be a barrier to access for the poor. Where appropriate they
should be included within national health insurance schemes.
We commit to advocate for an enabling policy environment and to deliver high quality
services, particularly for those who are poor or vulnerable.

Financing Mechanism
We are united in our support for increased and sustainable financing dedicated to
expanding access to family planning information, services and supplies. We support
financing mechanisms that build on and leverage existing national plans and programmes.
Such funding should be flexible enough to be made available to the public, private and
not-for profit sectors based on their ability to deliver cost-effective results. We support
your efforts to ensure that financing for family planning is increasingly provided by
national governments as an indication of commitment. This is particularly true for middle
income countries, where access to technical assistance or funds for services for extremely
hard-to-reach groups may be more appropriate. Funding to strengthen civil society
capacity to hold their governments accountable, is also much needed.
We commit, where possible, to unite to help mobilize additional financial commitments.


Global Advocacy
This initiative is invigorating the international sexual and reproductive health and rights
community. As we near the 20th anniversary of the ICPD and the expiry date of the
Millennium Development Goals, we urge the convenors to support global and regional
advocacy efforts that build international support for sexual and reproductive health and
rights, including family planning, as central to sustainable development and a critical
component of future development goals. We also call on the UK Government, as a lead
Summit partner, to work with governments to ensure that Summit goals, commitments
and plans remain central priorities for the development agenda as it assumes leadership of
the G8 in 2013.

FP borde varit först med 6-årsförslaget!

Nu har M – med understöd av lärarfacket – föreslagit obligatorisk skolstart vid 6 års ålder med hänvisning till den dokumenterade effekten av tidigt inlärande. Ett mycket bra förslag! Det är extra viktigt för barn som av en eller annan anledning riskerar hamna efter i utvecklingen. Förslaget har framförts i motioner till landsmötet vid flera tillfällen men partistyrelsen har valt att inte göra förslaget till sitt. Nu får vi i stället se M ta poäng på en planhalva som borde vara vår. Varför denna senfärdighet?

Bromma - att flyga eller inte flyga…

Den borgliga alliansen i Stockholm har nyligen beslutat att storsatsa på Bromma flygplats. Satsningen är omfattande och låser fast strukturen till minst 2038.

Detta är ett utmärkt exempel på hur dagens problem och behov får styra långt in i en framtid då förhållandena med stor sannolikhet är helt annorlunda.

Har det överhuvudtaget gjorts någon utförlig och realistisk analys av hur flygtrafiken kommer att se ut kring 2040? Peak oil och klimathot kommer att göra flygverksamhet både dyrare och svårare än idag. Detta kommer att påverka både ”slentrianflygandet” till fjärran platser, det rutinmässiga flygandet i affärer och det omfattande fraktflyget. Bara en så ”liten” förändring som införande av ”normal” beskattning eller utsläppsordning för flygets CO2 – utsläpp skulle göra stor skillnad, för att inte tala om när den minskade/fördyrade oljetillförseln får fullt genomslag. För flyget kan man inte ens drömma om batteridrift och möjligheten att få fram förnybara bränslen av tillräcklig kvalitet och till rimlig kostnad är uppenbart lägre än för landbaserad trafik. Flygbranschen tycker naturligtvis inte om toner av detta slag utan fortsätter att göra sina backspegelsbaserade framskrivningar av flygtrafiken. Ansvariga politiker borde dock tänka själva när det framtida samhället planeras.

Flyg kommer inte att försvinna, men kommer att (åter-)få en mera begränsad roll i framtiden. Det kommer inte att längre att vara en mänsklig rättighet att flyga till Thailand. Korta och medellånga resor kommer att företas med mer resurssnåla/klimatsmarta alternativ och kostnadsmedvetna företag (=alla) kommer att välja andra kommunikationsmedel i ökad omfattning.

Hur mycket flygplatskapacitet behöver vi då i Storstockholm? Ett effektiviserat Arlanda med perfekta, energisnåla och klimatsmarta landtransporter kan fylla de återstående flygbehoven. Genom att göra Arlanda C till en nationell järnvägsknutpunkt med genomgående snabbtåg (HH eller inte), pendeltåg utan extraavgift på Arlanda till/från Stockholm/Uppsala, Roslagsbanans förlängning till Arlanda samt ett sammanbindande spårbilssystem på/kring Arlanda är vägen framåt – både för resenärer och för arbetstagare kring ”Stor-Arlanda”. Mycket få skulle få längre restid till Arlanda än till det planerade Bromma – egentligen endast de som bor mycket nära Bromma och de som till varje pris skall åka limousin till flyget.

Vad är då alternativet? Det är att utnyttja den strategiskt belägna marken till en ny klimatsmart och uthållig stadsdel där människor kan både bo och arbeta. Det skulle bidra till att Stockholm kan växa utan att människor sprids ut i periferin, att resbehoven minskar i st f ökar och att de sista grönytorna kan behållas.

Annullera!

De ”överblivna” utsläppsrätterna skall annulleras! Det faktum att Sverige har lyckats bättre i arbetet att minska sina utsläpp beror i någon utsträckning på en effektiv klimatpolitik. Minst lika mycket beror det på att tilldelningen skedde på en högst pragmatisk basis, att vi hade ett bra utgångsläge och att en stor del av klimatpåverkan av vår konsumtion nu sker på andra håll genom ökad import av främst livsmedel.

Genom att annullera utsläppsrätterna bidrar vi på allvar till en global minskning av växthusgasutsläppen. Sett ur dagens svenska skattebetalares synpunkt är en försäljning naturligtvis det ”smarta”, men det vore upplyftande att se mitt eget parti i stället förespråka det ”rätta”. En viljeyttring i den riktningen – kanske tillsammans med C – skulle göra det uppenbart att det finns en majoritet i riksdagen för ett sådant etiskt handlande från vårt land.