Är återinförd morgonbön nästa?

Jan Björklunds och FPs (?) fasthållande vid kristendomens särställning i skolan är beklaglig. Steg för steg har utvecklingen gått från förtryck av andra religioner och frikyrkliga tolkning av kristendom, via Statskyrka till kyrkans skiljande från staten. I ett modernt, demokratiskt samhälle vore det naturligt att fortsätta på den vägen genom att säkerställa skolväsendets neutralitet i religionsfrågor - särskilt om man har en liberal grundsyn. Där vill dock Björklund sätta stopp. Hans skäl för detta håller inte. Den stora roll som kristendomen spelat i vår historia och kultur genomsyrar redan både historie- och litteraturundervisningen, för att inte tala om vardagslivet där kyrkodop och konfirmation för många sker helt slentrianmässigt. Det är redan så att svenska barn och ungdomar bibringas uppfattningen att kristendom är det normala och naturliga och att andra riktnigar är något främmande. Om det är någonstans i undervisningen som balansen borde återställas så är det i religionsämnet. Om vi verkligen strävar efter att underlätta integration och bidra till ömsesidig förståelse mellan religioner och kulturer så borde skolan ligga först i spåret. Man undrar om detta verkligen är FPs linje eller om det är ett förhandlingsresultat med KD, eller - ännu värre - en snegling på islamofobiska SD. Det vore också intressant att höra vår nye integrationsministers synpunkt på detta.

Slöjförbud - ett onödigt och populistiskt utspel

Jan Björklunds "slöjutspel" gjorde mig mycket besviken. Visst är det mindre lämpligt att elever eller lärare täcker för sitt ansikte. Men hur vanligt är detta och hur stort är problemet? Det finns väldigt många "olämpliga" beteenden både i skolan och på andra håll i samhället som vi väljer att inte lagstifta om. Många med mig tycker t.ex. att det är högst olämpligt att elever sitter med olika sorts mössor på sig under lektionerna, men anser att detta bör lösas genom normal påverkan inom organisationerna och inte genom lagstiftning och braskande valutspel. Eftersom Jan B säkert är fullt medveten om "slöjproblemets" ringa vikt i verkligheten kan man inte annat än förmoda att utspelet är avsett att flirta med den utbredda islamofobin i vårt samhälle. Det hela spär på bilden av FP som ett hårt och krävande parti där den gamla socialliberala medkänslan stoppats i garderoben. Hur har Jan B tänkt om de kvinnor och flickor som pga sin tradition och uppfostran kommer att känna stort obehag att vistas bland andra med obeslöjat ansikte? Har han insett att detta kan leda till att några inte vill/kan/får komma till skolan alls och vilken effekt det har på integrationen? Tänker Jan B lösa det med polisinsats?

Övergå till allmän skolstart vid 6 års ålder av den 9-åriga grundskolan!

Svenska barn börjar skolan det kalenderår de fyller 7 år. I många länder börjar man vid 6 år och i några redan vid 5. Ett känt problem är att kunskaperna i ”verktygsämnena” - läsa, skriva, räkna - har blivit allt sämre med allvarliga konsekvenser för både individer och samhälle. Samtidigt vet man att inlärningskapaciteten vid 5-6 årsåldern är högre än vid 7-8. Det är också omvittnat från lärarhåll att den nyfikenhet och motivation som de yngre barnen uppvisar avtar ju närmare den ”struliga” pubertetsåldern man kommer. Ett annat problem är den demografiska balansen i Sveriges befolkning när de stora 40-talskullarna går i pension. Alla prognoser pekar på arbetskraftsbrist och en alltför låg andel arbetande befolkning efter 2015. Ett tredje problem är samhällets ökande barnomsorgskostnad som särskilt efter införandet av maxtaxan blivit en allt större post i kommunernas ekonomi. Samtliga dessa problem påverkas gynnsamt av att hela ”skoltidspaketet” flyttas ett år tidigare. Den s.k. 6-årsverksamheten löser inte detta eftersom man inte kan bygga det pedagogiska upplägget i lågstadiet på ett frivilligt system och eftersom det heller inte innebär ett tidigare skolslut. Efter en övergång till tidigare skolstart kan med fördel en ”5-årsverksamhet” inrättas. Förslag:

• Genomför en gradvis övergång till allmän skolstart vid 6 års ålder.
• Genomför förändringen med ett antal månader yngre elever varje år (beroende på vilken total övergångstid - 3, 5, 10 år - som bedöms lämplig)
• Ge kommunerna möjlighet att justera perioden för intagningsfödelsedatum något åt ena eller andra hållet så att man på kommunnivå får en jämn tillströmning av elever varje år under övergångsperioden och/eller kan anpassa till skolutbyggnadsplaner.
• Ge frihet för föräldrar att välja annan startålder (t.ex. +/- 6 månader)
• Anpassa gradvis pedagogiken och läroplanen till allt yngre elever.

Med ovanförstående åtgärder uppnås följande resultat:

• En högpotentiell inlärningsålder används för att stärka elevernas grundkunskaper och ökar förutsättningen för vidare inlärning och anpassning till samhällets skiftande krav.
• Efter övergångsperioden har Sverige en tillgänglig (och sannolikt bättre förberedd) arbetskraftbas som är en hel åldersklass (ca 100.000 personer) större än den annars skulle vara. Den genomsnittliga livsarbetstiden blir ett år längre.
• Samhällets kostnader för barnomsorg minskar med motsvarande en åldersklass.
• Kommunernas möjligheter att planera intagning och tillgängliga resurser ökar.