ROT, RUT, FOT ?, BOT ? - Är det inte dags att ta ett större grepp?

ROT- och RUT- avdragen har visat vilken revolutionerande effekt en minskad kostnad för tjänster har på efterfrågan. Miljontals hushåll har använt dessa möjligheter för att förenkla sin vardag. I många fall har man sannolikt valt bort ytterligare (överfödig) varukonsumtion. Samtidigt har åtgärderna skapat arbete.

Framgången inspirerar nu politiker och taktiker att hitta nya målgrupper för liknande avdrag. Man har talat om fotvård (FOT) och massage eller annan hälsoverksamhet (BOT). Samtidigt tävlar regering och opposition om att placera förväntat reformutrymme i olika typer av riktade insatser i form av borttagande eller minskning inom vissa momsområden och/eller vissa arbetsgivaravgifter. Alla dessa förslag – hur vällovliga de än är - delar svagheten att de bidrar till ytterligare finmaskighet, gränsdragningsproblem och otydlighet i vårt skattesystem.

Varför inte använda energi och resurser på en äkta skatteväxling genom att satsa utrymmet (och mer därtill) på en generell minskning av tjänstemoms och arbetsgivaravgifter i en sådan omfattning att tjänster blir uppenbart billigare. Liksom ROT och RUT leder en sådan förändring inte bara till en urholkning av statskassan utan också till ökade skatteintäkter genom ökad sysselsättning och minskat svartjobbande. Omställningen bör helst inte omfatta bara nytt reformutrymme. Man bör gå ännu längre och balansera inkomstförsvagningen med ökad skatt/ökade avgifter på energi/klimatpåverkan och på en högre, enhetlig varumoms. Då får vi ett ramverk som leder till ökad sysselsättning och minskad resursförbrukning/ miljöpåverkan – kort sagt ett mer hållbart samhälle.

Kan skattesystemet bidra till ett uthålligt samhälle?

Detta är en otillåtet lång blogg  -  förlåt!  Det viktigaste hittar du i slutet (skatteväxling) om du orkar så långt.
 Vårt svenska skattesystem är extremt komplicerat. Genom att lappa och laga under decennier har man lyckats åstadkomma så många variationer, undantag och beräkningsmetoder att effekterna ofta är ogenomskådliga både för beslutsfattare och de ”drabbade”. I vissa fall är dock effekterna uppenbara och orimliga.

 De krav man kan ställa på ett skattesystem är:

- Att det ger de skatteintäkter som eftersträvas *)
- Att det är enkelt, begripligt, förutsägbart och konsekvent
- Att det upplevs som rimligt rättvist *)
- Att det är svårt att kringgå
- Att det bidrar till en god sysselsättningsnivå
- Att det bidrar till ett uthålligt samhälle betr. miljö, klimat och resursförbrukning

 *) På dessa punkter kan olika partier/ideologier komma till olika svar om nivån, men det borde inte föreligga ideologiska motsättningar avseende de principiella målsättningarna.

 Hur fungerar då våra olika skatter?

1. Inkomstskatten
Den statliga inkomstskatten har avvikit från uppgörelsen under ”den underbara natten” då man kom överens om att marginalskatter över 50% var improduktiva och skadliga för samhällsekonomin (”perverst” sa Kjell-Olof Fäldt”). Samtidigt kom man fram till att en absolut majoritet av skattebetalarna (90%) inte skulle betala statlig inkomstskatt utan endast kommunalskatt. Den statliga skatten inträdde vid två olika inkomsttrösklar och max-nivån var 20% (resulterande i ca 50% marginalskatt vid genomsnittlig k-skatt). Alla dessa riktlinjer har övergivits. S införde en ”värnskatt” som man lovade ta bort. Det skedde också genom att byta namn på skatten. Alliansen har inte haft mod/kraft att ändra på detta. Marginalskatten är nu åter högst i världen och inflationen flyttar upp allt fler i de högre skatteintervallen. Oavsett vad man tycker är rätt nivåer på inkomstskatt och marginalskatt så bör skatter inte höjas automatiskt av inflationen. Den beslutande majoriteten bör ange vilken andel av skattebetalarna som skall betala statsskatt och vilken den högsta marginalskatten skall vara.

 2. Fastighetsskatten
 Det var fel att avskaffa fastighetsskatten. Den var en bra skattebas som de allra flesta länder utnyttjar. Genom justeringar av nivåerna och införande av ett rimligt batteri begränsningsregler hade avarterna undanröjts. I och med avskaffandet av den ineffektiva förmögenhetsskatten försvann också den dubbla effekten av höga taxeringsvärden. Det nuvarande systemet med beskattning av uppskov mm är vare sig effektivt eller lättförståeligt. Systemet har dessutom bidragit till överhettning av bostadsmarknaden i expansiva regioner samtidigt som kostnaderna för människor i avfolkningsbygder ökat.  

 3. Moms
 Det nuvarande systemet med differentierad moms är ett exempel på att man vill gynna/missgynna olika företeelser genom ett finmaskigt nät av olika momssatser och varu-/ tjänstedefinitioner. Nackdelarna är uppenbara – det kräver administration, leder till fusk och oklarheter och får en del orimliga effekter. Exempelvis är det låg moms på godis, gåslever, oxfilé, porrtidningar och skandalblaskor medan barnkläder och cd-böcker får hög moms. Det är omöjligt att utreda hur olika konsumentgrupper eller verksamheter verkligen påverkas av detta. Vi borde återgå till ett enhetligt momssystem med ett enda undantag (se nedan under skatteväxling).

 4. Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna är en betydande del av det totala skattesystemet. I huvudsak består de av två delar –försäkringssystemet (ATP, sjukförsäkring) och ”övrigt” (=skatt till statskassan). Den senare delen är en dold skatt som bör synliggöras och överföras till andra delar av skattesystemet. Försäkringsdelen är en blandning av rent försäkringstekniska avgifter och transfereringar mellan olika grupper. Transfereringsdelen bör tas bort från arbetsgivaravgifterna och bekostas direkt över statens budget. De rent försäkringsrelaterade delarna bör vara transparenta och den enskildes avgifter och ersättningsnivåer byggas på försäkringstekniska grunder. Ersättningar utöver vad den egna avgiften ger bekostas av skattekollektivet och inte genom dolda överföringar mellan löntagargrupper. Samma principer borde gälla för arbetslöshetsförsäkringen som därmed blev obligatorisk och frikopplades från fackföreningssystemet.

 5. Punktskatter, energiskatter, miljöskatter mm
Skatter och avgifter av folkhälsokaraktär (alkohol, tobak) är föremål för en särskild balansgång där hälsoeffekter, missbrukets samhällskostnader, praktiska möjligheter att följa upp och möjligheten till legal eller illegal tillförsel måste vägas in. Detta utkast behandlar inte detta förutom synpunkten att dessa avgifter inte i första hand skall ses som en intäktskälla. I övrigt bör avgifter/skatter helt styras av principen ”polluter pays”. Det är mycket bättre att belasta varor/verksamheter som hotar samhällets uthållighet än att försöka gynna alternativen. På så sätt fördyras förorenande och klimatpåverkande verksamheter liksom användningen av kritiskt knappa resurser medan alternativens konkurrenskraft ökar. Det finns många tekniker för uttag av dessa belastningar – punktskatter, utsläppsrätter mm. Huvudinriktningen bör vara enkelhet, koppling till den negativa effektens storlek samt uppföljbarhet. För att få tillräcklig effekt och genomslag i individers, företags och organisationers beteende måste dessa skatter/avgifter öka på ett signifikant och tydligt sätt. Detta är dock inte en väg till ökat totalt skatteuttag utan del av en genomgripande skatteväxling (se nedan).

 6. Skatteväxling
I princip har alla de politiska partierna – inte minst i den senaste valrörelsen – byggt sin politik på behovet av fortsatt, materiell tillväxt. Uppnår man det så löses alla problem på ett underbart sätt – skatteintäkterna ökar, arbetslösheten minskar och det politiska systemet kan utlova allt mer ”godis” till allt fler väljargrupper.

 Denna inriktning är förhärskande trots att allt fler inser att fortsatt, obegränsad materiell tillväxt inte är möjlig – inte lokalt, inte nationellt och ännu mindre i ett globalt perspektiv. Världsbefolkningens storlek och fortsatta ökning, berättigade krav på frihet från misär och fattigdom, oljans och naturgasens kommande slutpunkt, kolets ”omöjlighet” ur klimatsynpunkt, oundvikliga klimatförändringar (torrbälten, översvämningar), brist på näringsämnen i livsmedelsproduktionen (främst fosfor), havens utfiskning, naturens utarmning och arternas accelererande försvinnande - detta och mer därtill anger digniteten av den utmaning vi står inför. Ingen vet precis när, hur och i vilken ordning dessa - ofta samverkande – hot kommer att manifestera sig, men sannolikheten för någon sorts kollaps är uppenbar.

Vad kan nu ett skattesystem göra åt detta? Det kan bidra till att sätta ramarna för vårt beteende. En av anledningarna till politikernas oförmåga att se hotet med fortsatt materiell tillväxt är den befogade rädslan för arbetslöshet. En politik som leder till hög arbetslöshet är ”svårsåld” och resulterar också i ett samhälle vi inte vill ha. Det nuvarande skattesystemet bidrar till att människors arbete är dyrt och ”värt” att rationalisera bort, medan varor blir relativt billigare och billigare. Effekten blir färre jobb, sämre service, svårt att besätta/bekosta sjukvård/skola/omvårdnad. Samtidigt vrids vår samhällsplanering till att passa in i detta mönster. Stora ”rationella” produktions- och distributionssystem gör att vi måste åka långt för att arbeta, handla eller utföra andra vardagsfunktioner. Bilen är en nödvändighet för många familjer. Det finns många exempel på hur beskattningssystemet bidrar till att styra samhällsutvecklingen mot allt sämre uthållighet.

 En systematisk, genomgripande och signifikant växling från skattebelastning på arbete till ökat uttag från varor (särskilt de skadliga och/eller knappa) bygger in nya drivkrafter i samhället. Minska inkomstskatten, arbetsgivaravgifterna (enl. ovan) och tjänstemomsen! Öka i motsvarande grad varumomsen (enhetlig för alla varor), koldioxidskatten (inkl. bensin/dieselskatt), priset på utsläppsrätter, avgifter på konstgödsel etc.. Undvik snåriga undantag som förtar effekterna av omställningen och som sällan är träffsäkra. Vad skulle hända? Tjänster blir mer efterfrågade, varor med högt tjänsteinnehåll blir relativt billigare, produktion med kvalitet, resurssnålhet och hållbarhet vinner över ”slit och släng”, reparationer lönar sig, återvinningsgraden ökar, service och personaltäthet i offentliga sektorn och privata näringslivet blir bättre, kollektivtrafiken gynnas o.s.v.. Bilen, fossil-åkandet och prylarna blir dyrare. Alla dessa effekter ger oss ett samhälle som bättre möter framtidens utmaningar och - jag tror - till ett liv som bättre uppfyller människornas verkliga behov.

Höj och sänk momsen!!

• 12 % moms på godis, oxfilé, hummer, folköl, fettbemängd färdigmat m.fl. onyttigheter, men 25 % på blöjor, tvättmedel, barnkläder!
• 25 % moms på mat i restaurang, men 12 % om man tar ut den utanför dörren!
• 6 % moms på porrtidningar och Hänt i Veckan, men 25 % på cd med Beethovens symfonier eller en dvd med kulturfilm!

Vårt momssystem är fullt av paradoxala effekter och svårförståeliga gränsdragningar. Dessutom medför den differentierade momsen ett komplicerat administrativt system och improduktiva merkostnader för både näringsidkare och myndigheter – för att inte tala om möjligheterna till fusk. Avsikten med systemet har uppenbarligen varit att gynna vissa verksamheter och belasta andra. Ovanstående exempel visar på hur godtyckligt detta kan slå. Det är lätt att beräkna vilken effekt en enhetlig moms skulle få i olika befolkningsgrupper. Om t.ex. barnfamiljer skulle påverkas ekonomiskt negativt, vilket sannolikt inte är fallet, kan detta lätt justeras med en ökning av barnbidraget. Den låga matmomsen ansågs hjälpa barnfamiljer som har en hög livsmedelsandel i sina utgifter, men varför skall skattesystemet förmyndaraktigt styra medborgarnas konsumtion, framför allt inte då styrningen kan innebära godis i st.f. barnkläder? Nej, sanningen står nog att finna i den politiska populism som budskapet ”sänkt matmoms” innebar. Det innebar egentligen en dold subvention till jordbruket. En svårare fråga är hur den avsedda subventionen till viss kulturverksamhet skall lösas. Den nuvarande momsreduktionen slår dock alldeles för brett och godtyckligt och gynnar verksamheter som borde leva på marknadens villkor. En ny, enhetlig moms skulle bli signifikant lägre än nuvarande 25 %. Målet kan vara att dra in samma belopp till statskassan + ökat kulturstöd + ev. ökning av barnbidraget. Den enda vettiga differentieringen av momsen vore en sänkt tjänstemoms som del av en skatteväxling från skatt på arbete till skatt på resursförbrukning. Om en sådan sänkning skulle finansieras med ökad varumoms och/eller ökade energi-och koldioxidskatter behöver utredas inom ramen för en målmedveten skatteväxlingspolitik.

Skatteväxling - vägen till ett uthålligt samhälle med livskvalitet och låg arbetslöshet!

BNP-måttet är otillräckligt för mätande av mänsklig välfärd och utveckling. I finanskrisens spår fokuserar många politiker och partier på att återskapa materiell tillväxt i ”gammaldags” BNP-termer. En fortsatt BNP-optimerande, konsumtionsdrivande och resursslukande tillväxt är dock inte vägen till ökad välfärd utan leder i stället till ett hot mot mänskligheten och det livsuppehållande naturliga systemet. Undertecknad föreslår här en metod som bidrar till minskat resursslöseri utan att människor ställs utan arbete. En systematisk växling från skatt på mänskligt arbete till skatt och avgifter på varukonsumtion, förbrukning av ändliga resurser och skadliga råvaror skulle medföra att det blir dyrare att slösa och förorena men billigare att använda mänskliga tjänster. De områden som bör utsättas för högre skatter/avgifter är:

• Energi (särskilt från fossila bränslen)
• Ändliga och knappa råvaror
• Varukonsumtion (en högre, enhetlig varumoms)

Motsvarande lättnader bör allokeras till:

• Inkomstskatt (inkl. kommunalskatt)
• Tjänstemoms
• Arbetsgivaravgifter

Med dessa steg gynnas en uthållig välfärd. Det blir mer förmånligt att återbruka, reparera och använda mänskliga tjänster (både privat, i näringslivet och i det offentliga). Valfrihet och marknadskrafter skulle verka inom ett nytt ramverk som uppmuntrar omsorg och mänsklig samvaro på bekostnad av hejdlöst konsumerande av prylar. Innerst inne vet vi att lycka och välfärd inte bor i den tredje TV-apparaten, den andra bilen eller ännu fler oanvända apparater. Fler vuxna i skolan, högre personaltäthet i vård och äldreomsorg och bättre service i den kollektiva trafiken, fler butiker i vår närhet o.s.v. betyder mer för vårt välbefinnande. Allt detta inträffar efter en skatteväxling i föreslagen riktning. För kommuner och privata servicegivare blir det billigare att anställa. Personalkostnaden är en av de tyngsta i de verksamheter som i kristid utsätts för besparingar. De höga personalkostnaderna är också en drivkraft för centralisering av service- och varuutbud, vilket i sin tur leder till onödiga transporter, dålig tillgänglighet, bilberoende och allmän ojämlikhet. Detta förslag är vare sig socialistiskt eller kapitalistiskt, borgerligt eller vänsterinriktat utan helt enkelt en väg som främjar mänsklig utveckling och välstånd utan bidra till att vår jord konsumeras till obotlig skada.