Prioritera familjeplanering i biståndsarbetet
(Utkast till landsmötesmotion FP)
Vi yrkar:
Att landsmötet beslutar att folkpartiet skall verka för att familjeplaneringsinsatser skall ha väsentligt högre prioritet och signifikant utökad andel av det svenska biståndsarbetet samt att partiet verkar för en sådan inriktning också i internationella organ.
Motiv:
Världen står inför extrema utmaningar när det gäller klimatutveckling, livsmedelstillgång, allmän resursbrist och en accelererande negativ påverkan på det livsuppehållande naturliga systemet. Inte minst ”hålet” efter de fossila energikällor - idag ca 80% av världens energiförbrukning -, som sinande olje- och gastillgångar och den av klimatskäl nödvändiga utfasningen av kolkraft innebär, kommer att sätta press på försörjningssystemen på alla plan. Även med stor tilltro till teknologisk utveckling i form av förnyelsebara energikällor och/eller kärnkraft så är det svårt att se hur ”livsutrymmet” skall räcka till för fortsatt tillväxt i i-världen och starkt befogade krav på välfärdsökning i u-världen. Ekvationen blir ännu svårare om man ovanpå detta lägger en fortsatt ökning av världens befolkning. Tillväxten är i dag ca 80 miljoner nya världsmedborgare per år. De barn som föds idag kommer att behöva dela jordens resurser med 9-10 miljarder andra (jämfört med knappt 7 idag). Den förhoppning som ibland uttrycks – att växande välfärd i sig leder till lägre födelsetal – kommer på skam om den ökade välfärden inte inträffar. Bl.a. SRI (Stockholm Resilience Institute) med prof. Johan Rockström i spetsen har visat på ett antal icke förhandlingsbara, naturliga hinder för ett fortsatt överuttag av jordens resurser. Vatten, åkermark, skog, fosfor, kväve, energi och inte minst livsmedel blir bristfaktorer som kommer att motverka utveckling av välfärd. Det säger sig självt att en minskad befolkningsökning - eller t.o.m. en minskad världsbefolkning – ökar sannolikheten för att denna ekvation skall gå ihop.
Mot denna bakgrund borde Sverige prioritera familjeplanering i sitt biståndsarbete. Det handlar i första hand om att ge kvinnor utbildning, rättighet och möjlighet att själva bestämma över sitt barnafödande. Mer än en miljard kvinnor saknar tillgång till fungerande preventivteknik. I dag utgör området ”reproductive and sexual health” ca 4% av det samlade biståndet från SIDA och UD. Det inkluderar den multilaterala delen av biståndet och omfattar även insatser för AIDS-bekämpning och minskad mödra- och barnadödlighet. En mycket liten andel ägnas således åt direkta, målinriktade insatser för att minska befolkningstillväxten. Sverige har goda förutsättningar att göra skillnad i detta avseende. Det finns en tradition inom detta område eftersom vi inte lider av de religiösa och kulturella blockeringar som ofta hindrat effektiva insatser från FN och dess organ.
Ovanstående är ett utkast tilllandsmötesmotion. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
2011-03-11
Rädda åkermarken! - utkast till landsmötesmotion FP
Skydda åkermarken!
Vi yrkar:
Att landsmötet uttalar som sin mening att partiet skall verka för starkt legalt och formellt skydd mot ianspråktagande av åkermark
Motiv
Jordens närmare 7 miljarder människor delar på en landmassa som inte kan öka.
Om man räknar bort hav, sjöar och vattendrag har varje individ i genomsnitt 2 ha landyta (= 2000 kvm eller en kvadrat som är 140 x 140 m).
Av denna yta är endast 10 % åker (= 2000 kvm = 45 x 45 m).
Följande kommer att hända:
* Jordens befolkning kommer att öka
* Havsnivån kommer att stiga och påverka områden med hög jordbruksproduktion och stor befolkning
* Den redan oundvikliga klimatförändringen gör att områden med svår torka kommer att öka
* Dagens jordbruk är extremt oljeberoende (konstgödsel, markbearbetning, transporter etc). När parentesen med billig olja är över kommer avkastningen från de flesta åkerarealer att minska
* Transportkostnaderna kommer att öka och långa frakter av livsmedel blir allt mindre hållbart
Sammantaget leder detta till att fler människor skall försörjas av minskade åkerarealer med lägre arealavkastning. Ingen kan säga exakt hur och när denna utveckling blir krisartad. Sannolikheten för världsomfattande livsmedelsbrist inom en generation är dock stor. I detta perspektiv borde åkermark användas för andra ändamål endast med stor restriktivitet. Det är ett nationellt intresse och en global plikt. Mark som idag tas i anspråk för bostäder, vägar eller annan infrastruktur är borta från livsmedelsproduktionen i princip för alltid.
Dagens skydd är otillräckligt. Det räcker att ”annat viktigt samhällsändamål” kan påvisas. I Stockholms län är bostadsbyggande tillräckligt skäl enl. utslag vid aktuella överklaganden. Resultatet blir att bekvämlighet för dagens befolkning sätts före livsmedelsförsörjning för nästa generation.
Formerna för skyddande av åkermark kan diskuteras En möjlighet är att införa något som liknar ”strandskyddet” d.v.s. att detaljplaner och liknande som avser ta åkermark i anspråk prövas i högre instans i enlighet med ett strikt regelverk.
Ovanstående är ett utkast. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
Vi yrkar:
Att landsmötet uttalar som sin mening att partiet skall verka för starkt legalt och formellt skydd mot ianspråktagande av åkermark
Motiv
Jordens närmare 7 miljarder människor delar på en landmassa som inte kan öka.
Om man räknar bort hav, sjöar och vattendrag har varje individ i genomsnitt 2 ha landyta (= 2000 kvm eller en kvadrat som är 140 x 140 m).
Av denna yta är endast 10 % åker (= 2000 kvm = 45 x 45 m).
Följande kommer att hända:
* Jordens befolkning kommer att öka
* Havsnivån kommer att stiga och påverka områden med hög jordbruksproduktion och stor befolkning
* Den redan oundvikliga klimatförändringen gör att områden med svår torka kommer att öka
* Dagens jordbruk är extremt oljeberoende (konstgödsel, markbearbetning, transporter etc). När parentesen med billig olja är över kommer avkastningen från de flesta åkerarealer att minska
* Transportkostnaderna kommer att öka och långa frakter av livsmedel blir allt mindre hållbart
Sammantaget leder detta till att fler människor skall försörjas av minskade åkerarealer med lägre arealavkastning. Ingen kan säga exakt hur och när denna utveckling blir krisartad. Sannolikheten för världsomfattande livsmedelsbrist inom en generation är dock stor. I detta perspektiv borde åkermark användas för andra ändamål endast med stor restriktivitet. Det är ett nationellt intresse och en global plikt. Mark som idag tas i anspråk för bostäder, vägar eller annan infrastruktur är borta från livsmedelsproduktionen i princip för alltid.
Dagens skydd är otillräckligt. Det räcker att ”annat viktigt samhällsändamål” kan påvisas. I Stockholms län är bostadsbyggande tillräckligt skäl enl. utslag vid aktuella överklaganden. Resultatet blir att bekvämlighet för dagens befolkning sätts före livsmedelsförsörjning för nästa generation.
Formerna för skyddande av åkermark kan diskuteras En möjlighet är att införa något som liknar ”strandskyddet” d.v.s. att detaljplaner och liknande som avser ta åkermark i anspråk prövas i högre instans i enlighet med ett strikt regelverk.
Ovanstående är ett utkast. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
2011-01-18
ROT, RUT, FOT ?, BOT ? - Är det inte dags att ta ett större grepp?
ROT- och RUT- avdragen har visat vilken revolutionerande effekt en minskad kostnad för tjänster har på efterfrågan. Miljontals hushåll har använt dessa möjligheter för att förenkla sin vardag. I många fall har man sannolikt valt bort ytterligare (överfödig) varukonsumtion. Samtidigt har åtgärderna skapat arbete.
Framgången inspirerar nu politiker och taktiker att hitta nya målgrupper för liknande avdrag. Man har talat om fotvård (FOT) och massage eller annan hälsoverksamhet (BOT). Samtidigt tävlar regering och opposition om att placera förväntat reformutrymme i olika typer av riktade insatser i form av borttagande eller minskning inom vissa momsområden och/eller vissa arbetsgivaravgifter. Alla dessa förslag – hur vällovliga de än är - delar svagheten att de bidrar till ytterligare finmaskighet, gränsdragningsproblem och otydlighet i vårt skattesystem.
Varför inte använda energi och resurser på en äkta skatteväxling genom att satsa utrymmet (och mer därtill) på en generell minskning av tjänstemoms och arbetsgivaravgifter i en sådan omfattning att tjänster blir uppenbart billigare. Liksom ROT och RUT leder en sådan förändring inte bara till en urholkning av statskassan utan också till ökade skatteintäkter genom ökad sysselsättning och minskat svartjobbande. Omställningen bör helst inte omfatta bara nytt reformutrymme. Man bör gå ännu längre och balansera inkomstförsvagningen med ökad skatt/ökade avgifter på energi/klimatpåverkan och på en högre, enhetlig varumoms. Då får vi ett ramverk som leder till ökad sysselsättning och minskad resursförbrukning/ miljöpåverkan – kort sagt ett mer hållbart samhälle.
2010-12-27
Sigtuna Kommun 2031 - en vision
Efter flera år av målmedvetet arbete har vår vackra och attraktiva kommun utvecklats till ett samhälle som är både ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart.
Baserat på en helt ny Översiktsplan (Uthållighetsplan) som utarbetades 2011-2012 har utvecklingen styrts av principer där långsiktighet gått före kortsiktiga plånboksfrågor och ansvaret för framtida generationer tagits på allvar. De viktigaste besluten har tagits i enighet över block- och partigränser. Inrättandet av en Tankesmedja i Uthållighetsfrågor 2011 har starkt bidragit till denna samsyn.
Utvecklingen i Sigtuna har skett parallellt med den genomgripande omläggning av skattesystemet som inleddes i landet redan 2012. Den stora Skatteväxlingen har inneburit att utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser blivit kännbart dyrare, att energibesparing och återvinning lönar sig för alla parter, men att skatter och annan belastning på mänskligt arbete blivit mycket lägre.
Sammantaget har detta inneburit att lokal service (samhällelig och privat) blivit bättre och att en större andel av befolkningen har sitt arbete och serviceutbud på nära håll. Eftersom transporter, energi och många material blivit relativt sett dyrare produceras fler varor på närmare håll och oftast med högre kvalitet, hållbarhet och reparationsbarhet. ”Slit-och-släng” har ersatts av kvalitet, underhåll och reparation.
En av de största revolutionerna har skett inom matsektorn. Vi har förstått (egentligen tvingats inse) att de näringsämnen som behövs för all odling måste återföras i ett kretsloppsystem. Fosfor, kväve mm i form av konstgödsel har blivit många gånger dyrare – i den mån det alls finns att tillgå. Näringen återvinns genom tidig avfallssortering i alla led, biogasproduktion, kompostering och separationstoaletter (som man skrattade åt 2011 men som idag är en självklarhet). Eftersom importerad mat blivit dyrare p.g.a. ökade transportkostnader och global livsmedelsbrist samtidigt med att bristen på konstgödsel minskar vår egen arealavkastning har vi förstått att skydda den svenska åkermarken. På nationell nivå har odlingsmark fått ett starkare skydd än t.o.m. strandskyddet. Sigtuna blev känt genom att som första kommun gå före lagstiftningen och i princip införa byggstopp på åkermark.
Vad har mer hänt i vår kommun? Några exempel:
• Kommunen har till sist fått en verklig centralpunkt genom uppförandet av en ny station i ett sydligare läge i direkt anslutning till det utvecklade Märsta Centrum och Pinnbacka-området. Här finns alla centrala servicefunktioner och inte minst en effektiv bytespunkt för alla transportslag.
• Centralpunkten har hamnat närmare den nya ”gröna” stadsdelen Märsta Port, Kunskapens hus och idrottsanläggningarna eftersom 263-an ”trollats bort” genom nedsänkning och överbyggnad på en sträcka av 4-600m.
• Alla nya bostadsområden har byggts på redan ianspråktagen mark eller i ”brynen” mellan skog och odlingsmark.
• De allra flesta hus som byggts efter 2010 är klimat- och energismarta. Många är ”passivhus” och några är ”aktivhus” (=levererar energi till nätet”)
• Många familjer har fortfarande egen bil (hybrid, el eller bränslecell), men klarar huvuddelen av sina ”vardagstransporter” utan bil eftersom närservicen är mycket bättre och kollektivtrafiken är attraktiv, snabb och pålitlig
• Kommunens bebyggelsestruktur är baserad på principen att avstånden skall minska - inte öka. I flera kommundelar har man kunnat förtäta bebyggelsen. Utbredning i nya riktningar har upphört medan ”bandet” Märsta- Valsta - Steningehöjden – Til – Sigtuna har utvecklats genom utbyggnad på ”öar” utefter denna sträckning. Därigenom har utrymme skapats för en befolkning på upp till 60 000 samtidigt som förutsättningar för riktigt bra kollektivtrafik skapats
• Märsta tätort har utvecklats till den ”trädgårdsstad” man en gång tänkte. De flesta nya hus är 3-4 våningar höga men lokalgator på ena sidan och park, lek och ”stadsodling” på den andra. Alla är numera glada att man övergav de gammaldags ”miljonprograms-husen” som var på förslag 2010-2011.
• Sigtuna stads världsunika karaktär är starkt skyddad. Endast begränsad expansion i närområdet har skett. Genom de nya förutsättningarna (skatteväxling) har serviceutbudet ökat och de allra flesta butikstyper finns i staden. Tre ”tunga” bytespunkter för kollektivtrafik har utvecklats – busstationen, Svalängen och Pilsborondellen. Vid den senare har ett mindre serviceområde uppstått. Inom kommundelen rullar ett effektivt lokalbussystem som binder samman alla områden med bytespunkterna.
• Kollektivtrafiken har genomgått en revolution. Det frekventa pendeltåget förbinder kommunen med både Uppsala och Stockholm. Roslagsbanan har dragits fram hela vägen till Arlanda. Ett energisnålt och klimatneutralt spårbilssytem binder samman Arlanda (flygplats och serviceområde), Arlanda stad, EuroStop med Märsta station/ centrum/ bytespunkt. Successivt byggdes systemet ut till Märsta bostadsområden, Valsta/ Steningehöjden och – nyligen – till både Sigtuna och Rosersberg. Genom sin ständiga tillgänglighet och direkt resa från start till mål var det detta system som till sist fick kollektivtrafikandelen i kommunen att mer än fördubblas jämfört med 2010.
• Arlanda flygplats finns kvar och tillsammans med det utbredda industri- och affärsområdet är det en väl hävdad ”regional kärna” i länet. Flygtrafiken har inte ökat särskilt mycket dels för att flyget numera bär sina klimatkostnader liksom andra trafikslag, men framför allt för att Arlanda C har utvecklats till en av landets tyngsta järnvägsknutpunkter. Matningen till de långa flyglinjerna har därför flyttat från inrikes flyg till de nya snabba och genomgående fjärrtågen. Man har numera svårt att förstå att tågresenärer en gång fick betala extra på- och avstigningsavgift på Arlanda. Roslagsbanans förlängning till Arlanda och spårbilssystemet har varit avgörande för ett klimatsmart resande till/från Arlanda – både för resenärer och arbetstagare.
Detta var bara några exempel på de stora förändringar som skett i vår kommun under de senaste 20 åren. Alla vi Sigtunabor är stolta över att vår kommun vågat vara i framkant i utvecklingen mot ett samhälle som lever i samklang med naturen och vår världs resurser. I någon utsträckning har vår materiella ”standard” begränsats, men de allra flesta är överens om att man uppnått en större livskvalitet.
Nyårsafton 2010
Lars Wedén
2010-11-07
Kan skattesystemet bidra till ett uthålligt samhälle?
Detta är en otillåtet lång blogg - förlåt! Det viktigaste hittar du i slutet (skatteväxling) om du orkar så långt.
Vårt svenska skattesystem är extremt komplicerat. Genom att lappa och laga under decennier har man lyckats åstadkomma så många variationer, undantag och beräkningsmetoder att effekterna ofta är ogenomskådliga både för beslutsfattare och de ”drabbade”. I vissa fall är dock effekterna uppenbara och orimliga.
De krav man kan ställa på ett skattesystem är:
- Att det ger de skatteintäkter som eftersträvas *)
- Att det är enkelt, begripligt, förutsägbart och konsekvent
- Att det upplevs som rimligt rättvist *)
- Att det är svårt att kringgå
- Att det bidrar till en god sysselsättningsnivå
- Att det bidrar till ett uthålligt samhälle betr. miljö, klimat och resursförbrukning
*) På dessa punkter kan olika partier/ideologier komma till olika svar om nivån, men det borde inte föreligga ideologiska motsättningar avseende de principiella målsättningarna.
Hur fungerar då våra olika skatter?
1. Inkomstskatten
Den statliga inkomstskatten har avvikit från uppgörelsen under ”den underbara natten” då man kom överens om att marginalskatter över 50% var improduktiva och skadliga för samhällsekonomin (”perverst” sa Kjell-Olof Fäldt”). Samtidigt kom man fram till att en absolut majoritet av skattebetalarna (90%) inte skulle betala statlig inkomstskatt utan endast kommunalskatt. Den statliga skatten inträdde vid två olika inkomsttrösklar och max-nivån var 20% (resulterande i ca 50% marginalskatt vid genomsnittlig k-skatt). Alla dessa riktlinjer har övergivits. S införde en ”värnskatt” som man lovade ta bort. Det skedde också genom att byta namn på skatten. Alliansen har inte haft mod/kraft att ändra på detta. Marginalskatten är nu åter högst i världen och inflationen flyttar upp allt fler i de högre skatteintervallen. Oavsett vad man tycker är rätt nivåer på inkomstskatt och marginalskatt så bör skatter inte höjas automatiskt av inflationen. Den beslutande majoriteten bör ange vilken andel av skattebetalarna som skall betala statsskatt och vilken den högsta marginalskatten skall vara.
2. Fastighetsskatten
Det var fel att avskaffa fastighetsskatten. Den var en bra skattebas som de allra flesta länder utnyttjar. Genom justeringar av nivåerna och införande av ett rimligt batteri begränsningsregler hade avarterna undanröjts. I och med avskaffandet av den ineffektiva förmögenhetsskatten försvann också den dubbla effekten av höga taxeringsvärden. Det nuvarande systemet med beskattning av uppskov mm är vare sig effektivt eller lättförståeligt. Systemet har dessutom bidragit till överhettning av bostadsmarknaden i expansiva regioner samtidigt som kostnaderna för människor i avfolkningsbygder ökat.
3. Moms
Det nuvarande systemet med differentierad moms är ett exempel på att man vill gynna/missgynna olika företeelser genom ett finmaskigt nät av olika momssatser och varu-/ tjänstedefinitioner. Nackdelarna är uppenbara – det kräver administration, leder till fusk och oklarheter och får en del orimliga effekter. Exempelvis är det låg moms på godis, gåslever, oxfilé, porrtidningar och skandalblaskor medan barnkläder och cd-böcker får hög moms. Det är omöjligt att utreda hur olika konsumentgrupper eller verksamheter verkligen påverkas av detta. Vi borde återgå till ett enhetligt momssystem med ett enda undantag (se nedan under skatteväxling).
4. Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna är en betydande del av det totala skattesystemet. I huvudsak består de av två delar –försäkringssystemet (ATP, sjukförsäkring) och ”övrigt” (=skatt till statskassan). Den senare delen är en dold skatt som bör synliggöras och överföras till andra delar av skattesystemet. Försäkringsdelen är en blandning av rent försäkringstekniska avgifter och transfereringar mellan olika grupper. Transfereringsdelen bör tas bort från arbetsgivaravgifterna och bekostas direkt över statens budget. De rent försäkringsrelaterade delarna bör vara transparenta och den enskildes avgifter och ersättningsnivåer byggas på försäkringstekniska grunder. Ersättningar utöver vad den egna avgiften ger bekostas av skattekollektivet och inte genom dolda överföringar mellan löntagargrupper. Samma principer borde gälla för arbetslöshetsförsäkringen som därmed blev obligatorisk och frikopplades från fackföreningssystemet.
5. Punktskatter, energiskatter, miljöskatter mm
Skatter och avgifter av folkhälsokaraktär (alkohol, tobak) är föremål för en särskild balansgång där hälsoeffekter, missbrukets samhällskostnader, praktiska möjligheter att följa upp och möjligheten till legal eller illegal tillförsel måste vägas in. Detta utkast behandlar inte detta förutom synpunkten att dessa avgifter inte i första hand skall ses som en intäktskälla. I övrigt bör avgifter/skatter helt styras av principen ”polluter pays”. Det är mycket bättre att belasta varor/verksamheter som hotar samhällets uthållighet än att försöka gynna alternativen. På så sätt fördyras förorenande och klimatpåverkande verksamheter liksom användningen av kritiskt knappa resurser medan alternativens konkurrenskraft ökar. Det finns många tekniker för uttag av dessa belastningar – punktskatter, utsläppsrätter mm. Huvudinriktningen bör vara enkelhet, koppling till den negativa effektens storlek samt uppföljbarhet. För att få tillräcklig effekt och genomslag i individers, företags och organisationers beteende måste dessa skatter/avgifter öka på ett signifikant och tydligt sätt. Detta är dock inte en väg till ökat totalt skatteuttag utan del av en genomgripande skatteväxling (se nedan).
6. Skatteväxling
I princip har alla de politiska partierna – inte minst i den senaste valrörelsen – byggt sin politik på behovet av fortsatt, materiell tillväxt. Uppnår man det så löses alla problem på ett underbart sätt – skatteintäkterna ökar, arbetslösheten minskar och det politiska systemet kan utlova allt mer ”godis” till allt fler väljargrupper.
Denna inriktning är förhärskande trots att allt fler inser att fortsatt, obegränsad materiell tillväxt inte är möjlig – inte lokalt, inte nationellt och ännu mindre i ett globalt perspektiv. Världsbefolkningens storlek och fortsatta ökning, berättigade krav på frihet från misär och fattigdom, oljans och naturgasens kommande slutpunkt, kolets ”omöjlighet” ur klimatsynpunkt, oundvikliga klimatförändringar (torrbälten, översvämningar), brist på näringsämnen i livsmedelsproduktionen (främst fosfor), havens utfiskning, naturens utarmning och arternas accelererande försvinnande - detta och mer därtill anger digniteten av den utmaning vi står inför. Ingen vet precis när, hur och i vilken ordning dessa - ofta samverkande – hot kommer att manifestera sig, men sannolikheten för någon sorts kollaps är uppenbar.
Vad kan nu ett skattesystem göra åt detta? Det kan bidra till att sätta ramarna för vårt beteende. En av anledningarna till politikernas oförmåga att se hotet med fortsatt materiell tillväxt är den befogade rädslan för arbetslöshet. En politik som leder till hög arbetslöshet är ”svårsåld” och resulterar också i ett samhälle vi inte vill ha. Det nuvarande skattesystemet bidrar till att människors arbete är dyrt och ”värt” att rationalisera bort, medan varor blir relativt billigare och billigare. Effekten blir färre jobb, sämre service, svårt att besätta/bekosta sjukvård/skola/omvårdnad. Samtidigt vrids vår samhällsplanering till att passa in i detta mönster. Stora ”rationella” produktions- och distributionssystem gör att vi måste åka långt för att arbeta, handla eller utföra andra vardagsfunktioner. Bilen är en nödvändighet för många familjer. Det finns många exempel på hur beskattningssystemet bidrar till att styra samhällsutvecklingen mot allt sämre uthållighet.
En systematisk, genomgripande och signifikant växling från skattebelastning på arbete till ökat uttag från varor (särskilt de skadliga och/eller knappa) bygger in nya drivkrafter i samhället. Minska inkomstskatten, arbetsgivaravgifterna (enl. ovan) och tjänstemomsen! Öka i motsvarande grad varumomsen (enhetlig för alla varor), koldioxidskatten (inkl. bensin/dieselskatt), priset på utsläppsrätter, avgifter på konstgödsel etc.. Undvik snåriga undantag som förtar effekterna av omställningen och som sällan är träffsäkra. Vad skulle hända? Tjänster blir mer efterfrågade, varor med högt tjänsteinnehåll blir relativt billigare, produktion med kvalitet, resurssnålhet och hållbarhet vinner över ”slit och släng”, reparationer lönar sig, återvinningsgraden ökar, service och personaltäthet i offentliga sektorn och privata näringslivet blir bättre, kollektivtrafiken gynnas o.s.v.. Bilen, fossil-åkandet och prylarna blir dyrare. Alla dessa effekter ger oss ett samhälle som bättre möter framtidens utmaningar och - jag tror - till ett liv som bättre uppfyller människornas verkliga behov.
Vårt svenska skattesystem är extremt komplicerat. Genom att lappa och laga under decennier har man lyckats åstadkomma så många variationer, undantag och beräkningsmetoder att effekterna ofta är ogenomskådliga både för beslutsfattare och de ”drabbade”. I vissa fall är dock effekterna uppenbara och orimliga.
De krav man kan ställa på ett skattesystem är:
- Att det ger de skatteintäkter som eftersträvas *)
- Att det är enkelt, begripligt, förutsägbart och konsekvent
- Att det upplevs som rimligt rättvist *)
- Att det är svårt att kringgå
- Att det bidrar till en god sysselsättningsnivå
- Att det bidrar till ett uthålligt samhälle betr. miljö, klimat och resursförbrukning
*) På dessa punkter kan olika partier/ideologier komma till olika svar om nivån, men det borde inte föreligga ideologiska motsättningar avseende de principiella målsättningarna.
Hur fungerar då våra olika skatter?
1. Inkomstskatten
Den statliga inkomstskatten har avvikit från uppgörelsen under ”den underbara natten” då man kom överens om att marginalskatter över 50% var improduktiva och skadliga för samhällsekonomin (”perverst” sa Kjell-Olof Fäldt”). Samtidigt kom man fram till att en absolut majoritet av skattebetalarna (90%) inte skulle betala statlig inkomstskatt utan endast kommunalskatt. Den statliga skatten inträdde vid två olika inkomsttrösklar och max-nivån var 20% (resulterande i ca 50% marginalskatt vid genomsnittlig k-skatt). Alla dessa riktlinjer har övergivits. S införde en ”värnskatt” som man lovade ta bort. Det skedde också genom att byta namn på skatten. Alliansen har inte haft mod/kraft att ändra på detta. Marginalskatten är nu åter högst i världen och inflationen flyttar upp allt fler i de högre skatteintervallen. Oavsett vad man tycker är rätt nivåer på inkomstskatt och marginalskatt så bör skatter inte höjas automatiskt av inflationen. Den beslutande majoriteten bör ange vilken andel av skattebetalarna som skall betala statsskatt och vilken den högsta marginalskatten skall vara.
2. Fastighetsskatten
Det var fel att avskaffa fastighetsskatten. Den var en bra skattebas som de allra flesta länder utnyttjar. Genom justeringar av nivåerna och införande av ett rimligt batteri begränsningsregler hade avarterna undanröjts. I och med avskaffandet av den ineffektiva förmögenhetsskatten försvann också den dubbla effekten av höga taxeringsvärden. Det nuvarande systemet med beskattning av uppskov mm är vare sig effektivt eller lättförståeligt. Systemet har dessutom bidragit till överhettning av bostadsmarknaden i expansiva regioner samtidigt som kostnaderna för människor i avfolkningsbygder ökat.
3. Moms
Det nuvarande systemet med differentierad moms är ett exempel på att man vill gynna/missgynna olika företeelser genom ett finmaskigt nät av olika momssatser och varu-/ tjänstedefinitioner. Nackdelarna är uppenbara – det kräver administration, leder till fusk och oklarheter och får en del orimliga effekter. Exempelvis är det låg moms på godis, gåslever, oxfilé, porrtidningar och skandalblaskor medan barnkläder och cd-böcker får hög moms. Det är omöjligt att utreda hur olika konsumentgrupper eller verksamheter verkligen påverkas av detta. Vi borde återgå till ett enhetligt momssystem med ett enda undantag (se nedan under skatteväxling).
4. Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna är en betydande del av det totala skattesystemet. I huvudsak består de av två delar –försäkringssystemet (ATP, sjukförsäkring) och ”övrigt” (=skatt till statskassan). Den senare delen är en dold skatt som bör synliggöras och överföras till andra delar av skattesystemet. Försäkringsdelen är en blandning av rent försäkringstekniska avgifter och transfereringar mellan olika grupper. Transfereringsdelen bör tas bort från arbetsgivaravgifterna och bekostas direkt över statens budget. De rent försäkringsrelaterade delarna bör vara transparenta och den enskildes avgifter och ersättningsnivåer byggas på försäkringstekniska grunder. Ersättningar utöver vad den egna avgiften ger bekostas av skattekollektivet och inte genom dolda överföringar mellan löntagargrupper. Samma principer borde gälla för arbetslöshetsförsäkringen som därmed blev obligatorisk och frikopplades från fackföreningssystemet.
5. Punktskatter, energiskatter, miljöskatter mm
Skatter och avgifter av folkhälsokaraktär (alkohol, tobak) är föremål för en särskild balansgång där hälsoeffekter, missbrukets samhällskostnader, praktiska möjligheter att följa upp och möjligheten till legal eller illegal tillförsel måste vägas in. Detta utkast behandlar inte detta förutom synpunkten att dessa avgifter inte i första hand skall ses som en intäktskälla. I övrigt bör avgifter/skatter helt styras av principen ”polluter pays”. Det är mycket bättre att belasta varor/verksamheter som hotar samhällets uthållighet än att försöka gynna alternativen. På så sätt fördyras förorenande och klimatpåverkande verksamheter liksom användningen av kritiskt knappa resurser medan alternativens konkurrenskraft ökar. Det finns många tekniker för uttag av dessa belastningar – punktskatter, utsläppsrätter mm. Huvudinriktningen bör vara enkelhet, koppling till den negativa effektens storlek samt uppföljbarhet. För att få tillräcklig effekt och genomslag i individers, företags och organisationers beteende måste dessa skatter/avgifter öka på ett signifikant och tydligt sätt. Detta är dock inte en väg till ökat totalt skatteuttag utan del av en genomgripande skatteväxling (se nedan).
6. Skatteväxling
I princip har alla de politiska partierna – inte minst i den senaste valrörelsen – byggt sin politik på behovet av fortsatt, materiell tillväxt. Uppnår man det så löses alla problem på ett underbart sätt – skatteintäkterna ökar, arbetslösheten minskar och det politiska systemet kan utlova allt mer ”godis” till allt fler väljargrupper.
Denna inriktning är förhärskande trots att allt fler inser att fortsatt, obegränsad materiell tillväxt inte är möjlig – inte lokalt, inte nationellt och ännu mindre i ett globalt perspektiv. Världsbefolkningens storlek och fortsatta ökning, berättigade krav på frihet från misär och fattigdom, oljans och naturgasens kommande slutpunkt, kolets ”omöjlighet” ur klimatsynpunkt, oundvikliga klimatförändringar (torrbälten, översvämningar), brist på näringsämnen i livsmedelsproduktionen (främst fosfor), havens utfiskning, naturens utarmning och arternas accelererande försvinnande - detta och mer därtill anger digniteten av den utmaning vi står inför. Ingen vet precis när, hur och i vilken ordning dessa - ofta samverkande – hot kommer att manifestera sig, men sannolikheten för någon sorts kollaps är uppenbar.
Vad kan nu ett skattesystem göra åt detta? Det kan bidra till att sätta ramarna för vårt beteende. En av anledningarna till politikernas oförmåga att se hotet med fortsatt materiell tillväxt är den befogade rädslan för arbetslöshet. En politik som leder till hög arbetslöshet är ”svårsåld” och resulterar också i ett samhälle vi inte vill ha. Det nuvarande skattesystemet bidrar till att människors arbete är dyrt och ”värt” att rationalisera bort, medan varor blir relativt billigare och billigare. Effekten blir färre jobb, sämre service, svårt att besätta/bekosta sjukvård/skola/omvårdnad. Samtidigt vrids vår samhällsplanering till att passa in i detta mönster. Stora ”rationella” produktions- och distributionssystem gör att vi måste åka långt för att arbeta, handla eller utföra andra vardagsfunktioner. Bilen är en nödvändighet för många familjer. Det finns många exempel på hur beskattningssystemet bidrar till att styra samhällsutvecklingen mot allt sämre uthållighet.
En systematisk, genomgripande och signifikant växling från skattebelastning på arbete till ökat uttag från varor (särskilt de skadliga och/eller knappa) bygger in nya drivkrafter i samhället. Minska inkomstskatten, arbetsgivaravgifterna (enl. ovan) och tjänstemomsen! Öka i motsvarande grad varumomsen (enhetlig för alla varor), koldioxidskatten (inkl. bensin/dieselskatt), priset på utsläppsrätter, avgifter på konstgödsel etc.. Undvik snåriga undantag som förtar effekterna av omställningen och som sällan är träffsäkra. Vad skulle hända? Tjänster blir mer efterfrågade, varor med högt tjänsteinnehåll blir relativt billigare, produktion med kvalitet, resurssnålhet och hållbarhet vinner över ”slit och släng”, reparationer lönar sig, återvinningsgraden ökar, service och personaltäthet i offentliga sektorn och privata näringslivet blir bättre, kollektivtrafiken gynnas o.s.v.. Bilen, fossil-åkandet och prylarna blir dyrare. Alla dessa effekter ger oss ett samhälle som bättre möter framtidens utmaningar och - jag tror - till ett liv som bättre uppfyller människornas verkliga behov.
2010-10-11
Är återinförd morgonbön nästa?
Jan Björklunds och FPs (?) fasthållande vid kristendomens särställning i skolan är beklaglig.
Steg för steg har utvecklingen gått från förtryck av andra religioner och frikyrkliga tolkning av kristendom, via Statskyrka till kyrkans skiljande från staten. I ett modernt, demokratiskt samhälle vore det naturligt att fortsätta på den vägen genom att säkerställa skolväsendets neutralitet i religionsfrågor - särskilt om man har en liberal grundsyn. Där vill dock Björklund sätta stopp. Hans skäl för detta håller inte. Den stora roll som kristendomen spelat i vår historia och kultur genomsyrar redan både historie- och litteraturundervisningen, för att inte tala om vardagslivet där kyrkodop och konfirmation för många sker helt slentrianmässigt. Det är redan så att svenska barn och ungdomar bibringas uppfattningen att kristendom är det normala och naturliga och att andra riktnigar är något främmande. Om det är någonstans i undervisningen som balansen borde återställas så är det i religionsämnet. Om vi verkligen strävar efter att underlätta integration och bidra till ömsesidig förståelse mellan religioner och kulturer så borde skolan ligga först i spåret.
Man undrar om detta verkligen är FPs linje eller om det är ett förhandlingsresultat med KD, eller - ännu värre - en snegling på islamofobiska SD. Det vore också intressant att höra vår nye integrationsministers synpunkt på detta.
2010-09-25
Vilka dåliga förlorare!
Krutröken skingrar sig efter valet.
På riksnivå stiger fram en allians som inkasserat ett större stöd i väljarkåren än någonsin, som ökat sitt stöd trots finanskris mm och som uppnått ett rekordstort övertag över den rödgröna utmanargruppen.
Ut till vänster smyger ett surt gäng dåliga förlorare. Endast Mona Sahlin talar klarspråk om att man har förlorat, men ältar ändå att det är ett val "utan vinnare". Ohly - som förestår parlamentets minsta parti - tar till brösttoner och skyller SDs framgång på alliansen trots att det kanske är risken för vänsterinflytande i en rödgrön regering som skrämt väljare dit. Den vanligtvis sansade och sakliga Maria Wetterstrand verkar panikslagen och vräker ur sig uttalanden som gör konstruktiv samverkan allt svårare.
SDs intåg i riksdagen är en sorg för alla demokratiska partier, vilket får betraktas som ett misslyckande för de nuvarande riksdagspartierna. Detta borde ha resulterat i eftertanke och ansvarstagande i stället för fingerpekande och konfrontation. Man får hoppas att förnuftet återkommer.
I Sigtuna kommun skedde det motsatta. Anders Johansson och S har lyckats stärka sin ställning. Alliansen har inte kunnat förklara för väljarna att S-politiken innebär en fortsatt allvarlig inteckning av det framtida ekonomiska utrymmet och en tung börda för kommande skattebetalare. Han räknar kanske med en tung roll i "nya Socialdemokraterna" och att därmed slippa ta konsekvenserna. Alliansen kan den här gången inte skylla utfallet på effekter av den S-gynnande valkretsindelningen (som 2002 och 2006) eller ens på det decimerade Centerpartiets svek mot alliansen. S kan välja att bilda majoritet på olika sätt genom samarbete inom gruppen MP, V och C.
Vad gjorde alliansen för fel? Sammanhållningen mellan partierna var större än någonsin så det kan inte ha rått någon tvekan om att man både velat och kunnat hålla ihop i "regeringsställning". Kanske finns det väljargrupper som önskat mer bevis på att en allianspolitik inte bara är M-styrd. Min erfarenhet är att goda idéer vunnit gehör i samarbetet oavsett partiursprung, men det har nog inte framgått i offentligheten. En annan problematik är det faktum att vi har tre partier som verkar i och för hela kommunen, men ett parti som uttryckligen siktar bara på Sigtuna Stad. Det kan ha lett till en överdriven fokusering på denna kommundel i st f att ta kampen med S i Märsta och Valsta där avgörandet om vem som skall styra i kommunen verkligen sker. I varje fall inom FP har rådet från centralt håll varit att satsa på sina starka fästen. Det är nog rätt om man vill optimera det egna partiet, men knappast om vi skall kunna återerövra en borglig majoritet i Sigtuna kommun.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
