Utkast till landsmötesmotion FP
Våga satsa på spårbil!
Vi yrkar:
Att landsmötet uttalar sig för att partiet verkar för målmedvetna utvecklingsinsatser och pilotprojekt inom spårbils-teknologin
Motiv
Samhället står inför stora utmaningar inom energi- och klimatområdet. När det gäller transporter är en successiv övergång till bränsle- och utsläppssnåla bilar bra, men det räcker inte. Vi måste bygga ett samhälle som minskar beroendet av egen bil i vardagslivet. Utöver en samhälls- och stadsplanering som minskar transportbehovet per se är en ökad kollektivtrafikandel är ett nödvändigt mål. Endast 20 % av persontransportarbetet sker idag kollektivt och resten med egen bil. Ingen egentlig förändring har skett sedan 60-talet. Bilen har alltså tagit den absoluta merparten av den stora trafikökning som skett sedan dess.
Utmaningen är att bygga ett kollektivtrafiksystem som är så attraktivt och funktionellt att det inte upplevs som en uppoffring att använda. De insatser som gjorts inom järnväg, spårväg, tunnelbana och buss har inte ändrat befolkningens beteende i någon större grad. Ännu större insatser skulle göra viss skillnad, men mycket tyder på att ny teknologi behövs.
Spårbil är en sådan teknologi. I kombination med andra färdmedel kan spårbil vara den faktor som genom sin flexibilitet och 24/7-funktionalitet ger en tillräcklig höjning av kollektivtrafikens konkurrenskraft. Spårbil är inte relevant för längre transporter, men en mycket stor andel av resandet sker i form av korta pendlings- och/eller ”ärende”-transporter. Det handlar inte om att ställa spårbil, spårvagn och buss emot varandra, utan att hitta en mix som effektivt och attraktivt utför arbetet så att det löser medborgarnas vardagsbehov. I debatten både inom och utom partiet förekommer betydande missuppfattningar och förutfattade meningar om spårbilens kostnad, kapacitet och funktion. Ibland rör det sig om ren desinformation hämtad från de etablerade färdmedlens lobbygrupper.
Det hävdas att ett politiskt parti inte skall befatta sig med specifika teknologier. Det har inte hindrat partiet att uttrycka klara synpunkter kring höghastighetståg, olika kärnkraftsteknologier, alternativa bilbränslen mm. Spårbil har potential att ändra resandebeteendet i vårt land på ett strategiskt och långsiktigt sätt. Folkpartiet borde säkerställa att vi inte går miste om den möjligheten.
2011-03-29
2011-03-28
Ompröva FPs aggressiva kärnkraftpolitik!!
Utkast till motion till Folkpartiets landsmöte i oktober
Ompröva FPs aggressiva kärnkraftpolitik!!
Vi yrkar:
Att Landsmötet skall uttala som sin mening att partiet skall inta en mer försiktig hållning till kärnkraftens möjligheter att lösa framtidens behov.
Motiv
Folkpartiet har valt att vara riksdagens mest kärnkraftaggressiva parti. Förra landsmötets beslut att verka för fler än alliansöverenskommelsens 10 kärnkraftverk är ett exempel på detta. Detta kan ifrågasättas både på sakliga, moraliska och taktiska grunder.
Energifrågan bör ses i ett globalt perspektiv. I dag står fossila bränslen för ca 75 % av världens energiproduktion medan kärnkraften utgör ca 6 %. De fossila bränslena måste ersättas – olja och gas p.g.a. ”peak oil” (de kommer i praktiskt- ekonomisk mening att ta slut) och kol p.g.a. dess klimatpåverkan. En ytterligare försvårande faktor är den fortsatta världsbefolkningstillväxten och ett legitimt behov hos stora befolkningsgrupper att öka sin välfärd också i form av ökad energiförbrukning.
Den enorma mängd ny kärnkraft som skulle krävas för att göra en signifikant skillnad i denna ekvation är inte realistisk. Det rör sig om många tusentals nya anläggningar. Urantillgången (när kommer ”peak uranium”?), kostnaden att ta fram och anrika uran ur allt sämre fyndigheter, den stora mark- och miljöpåverkan från uranbrytning i den skalan, energi- och materialåtgången för brytning och anläggningsuppförande, kapitalbehovet, säkerhets- och försäkringskostnaderna och till sist den otillräckligt lösta frågan om slutförvaring – alla dessa faktorer pekar på att kärnkraft inte är ”lösningen” på världens och Sveriges energidilemma. Kärnkraft är en ändlig energikälla, den är inte förnybar och den är inte klimat- och miljöneutral.
Till detta kommer de tekniska, miljömässiga och politiska säkerhetsaspekterna. Man måste vara mycket kallsinnig för att inte påverkas av det faktum att ett område kring Tjernobyl stort som Schweiz inte kommer att kunna bebos eller användas för livsmedelsproduktion på många generationerer, att svamp och fisk kring Gävle ännu inte är ätbara och att det högteknologiska landet Japan har 4-5 kärnreaktorer som (i skrivande stund) okontrollerat läcker radioaktivitet från härdsmältor. Detta är händelser som inte ”kan” inträffa, men som ändå skett. Sådana ”överraskningar” drabbar all mänsklig aktivitet – när de händer inom kärnkraftområdet blir effekterna oöverskådliga. Denna risk tilltar naturligtvis om vi skall leva med 1000-tals kärnkraftverk, vilket krävs om kärnkraften skall spela en roll i den globala energibalansen. Säkerhetspolitiskt tillkommer geopolitiska konflikter och beroendesituationer som uppstå när urantillgången blir knapp samt risken för terrorhot och kärnvapenspridning.
Moraliskt innebär en oreflekterad kärnkraftsatsning att vi löser vår generations bekvämlighet genom att skicka en svårhanterlig och svårdefinierad räkning till kommande generationer.
Ur taktisk synpunkt har fältropet ”kärnkraft för klimatets skull” haft sin tydliga verkan. Stora grupper av yngre, tänkande väljare – även med liberal grundsyn – valde att lägga sin röst på MP. Å andra sidan har FP säkert vunnit ”betongsossar”. Frågan är var vår framtid ligger.
Kärnkraft kan i begränsad omfattning bidraga till att skapa rådrum för omställning av samhället i en uthållig riktning. Om den i stället blir ett alibi för att fördröja nödvändiga satsningar på verkligt uthållig energiförsörjning och hållbar samhällsplanering samt bibringa väljare uppfattningen att fortsatt evig, exponentiell, materiell tillväxt är möjlig så leder det åt ett helt felaktigt och farligt håll.
Mot denna bakgrund borde vårt parti ”rätta in sig” i allianskompromissens begränsning till 10 kärnkraftverk på nuvarande platser i Sverige. Vi borde dessutom tydligt uttala att varje uppgradering eller nybyggnad måste ske helt utan statlig subvention, med maximal säkerhetsinsats, total finansiering av ”evig” slutförvaring och med full egen täckning av försäkringskostnaden. Den största förändringen är dock att beskriva kärnkraft som en temporär, men problematisk parentes och inte framtidens ”dunderhonung”.
2011-03-25
Genomför skatteväxling på allvar!
Detta är ett utkast till motion till Folkpartiets landsmöte i oktober 2011. Jag är tacksam för alla kommentarer och förslag till förbättringar.
Genomför skatteväxling på allvar!
Vi yrkar:
Att Landsmötet skall uttala som sin mening att partiet utreder och driver tanken på en långtgående och systematisk växling från skatt och övrig belastning på mänskligt arbete till ökad skatt/belastning på energi (särskilt fossil), ändliga råvaror och miljöskadliga produkter.
Motiv
Planetens resurser och naturens motståndskraft håller snabbt på att uttömmas. Fortsatt global befolkningstillväxt och berättigade krav på ökad välfärd från miljarder människor kommer att accentuera detta dilemma. Den gamla reflexen att ständigt ökad materiell tillväxt skapar resurser för välstånd håller inte längre. Fortsatt jakt på okvalificerad BNP-ökning innebär en ökad fart mot sammanbrott i det livsuppehållande naturliga systemet. Med naturen och de fysikaliska lagarna kan vi inte förhandla – bara med varandra. Denna situation gäller särskilt den högkonsumerande världens länder – varav Sverige är ett – där varje individ ger upphov till många gånger större resursförbrukning och miljö/klimat- påverkan än världsgenomsnittet, för att inte tala om jämfört med den nivå som en uthållig värld kan klara av. Denna analys delas inte bara av ”gröna utopister” utan också av ledande forskare världen runt bl.a. Stockholm Environmental Institute/ Stockholm Resilience Centre (SEI/SRC) och dess chef Johan Rockström.
En minskad materiell konsumtion anses av många leda till recession och arbetslöshet. En systematisk och långtgående skatteväxling från arbete till materiell konsumtion motverkar detta. Som liberaler tror vi på individens fria val inom ramen för tydliga ekonomiska styrmedel . Skatteväxling är just det.
En tankemodell som underlag för fortsatt utredning
* ”Flytta” ett stort antal miljarder (100, 200, 300 = 10 – 40 % av statsbudgeten) från skatt mm på arbete till skatt mm på materiella resurser
* Genomför detta i flera steg under ett antal år med klar angivelse av färdriktningen
* Områden för ökad belastning är: energi i allmänhet, fossil energi i synnerhet, miljöbelastande verksamheter och varukonsumtion (högre enhetlig varumoms)
* Områden för minskad belastning är: inkomstskatt (statlig och kommunal – via statsbidrag), tjänstemoms (enhetlig) och arbetsgivaravgifter (utöver rena försäkringssystem)
För att undvika fusk, ineffektiv bidragsoptimering, byråkrati, politisk ”klåfingrighet” och allmän oklarhet bör maximal tydlighet/enkelhet eftersträvas samt undantag och subventioner undvikas.
Med en genomgripande skatteväxling blir resurskrävande och/eller skadliga verksamheter dyrare och personalintensiva verksamheter billigare. Med marknadsekonomi och individernas fria val kan detta förväntas leda till:
* Bättre och mer resurssnåla produkter (”slit-och-släng” och frakt blir dyrare)
* Mer och bättre närservice (dyr personal och billiga transporter har format vårt samhälles fysiska struktur)
* Mer underhåll, reparation och återvinning (det lönar sig och blir billigare)
* Ökad sysselsättning i privat och offentlig tjänstesektor (mer ”vård-skola-omsorg”)
Sammantaget leder detta till ett samhälle med större uthållighet, bättre service och ökad livskvalitet.
Detta kan bli en tung profilfråga för Folkpartiet Liberalerna! I första hand för att det är sakligt befogat. Dessutom skulle ett sådant kraftfullt initiativ bryta det monopol på ekonomisk politik som Moderaterna etablerat samtidigt som det visar den snabbt växande väljarskara som känner djup oro för framtidens levnadsvillkor att Folkpartiet som ett förnuftsbaserat och etiskt tar ansvaret också för kommande generationer och vår planets uthållighet.
Genomför skatteväxling på allvar!
Vi yrkar:
Att Landsmötet skall uttala som sin mening att partiet utreder och driver tanken på en långtgående och systematisk växling från skatt och övrig belastning på mänskligt arbete till ökad skatt/belastning på energi (särskilt fossil), ändliga råvaror och miljöskadliga produkter.
Motiv
Planetens resurser och naturens motståndskraft håller snabbt på att uttömmas. Fortsatt global befolkningstillväxt och berättigade krav på ökad välfärd från miljarder människor kommer att accentuera detta dilemma. Den gamla reflexen att ständigt ökad materiell tillväxt skapar resurser för välstånd håller inte längre. Fortsatt jakt på okvalificerad BNP-ökning innebär en ökad fart mot sammanbrott i det livsuppehållande naturliga systemet. Med naturen och de fysikaliska lagarna kan vi inte förhandla – bara med varandra. Denna situation gäller särskilt den högkonsumerande världens länder – varav Sverige är ett – där varje individ ger upphov till många gånger större resursförbrukning och miljö/klimat- påverkan än världsgenomsnittet, för att inte tala om jämfört med den nivå som en uthållig värld kan klara av. Denna analys delas inte bara av ”gröna utopister” utan också av ledande forskare världen runt bl.a. Stockholm Environmental Institute/ Stockholm Resilience Centre (SEI/SRC) och dess chef Johan Rockström.
En minskad materiell konsumtion anses av många leda till recession och arbetslöshet. En systematisk och långtgående skatteväxling från arbete till materiell konsumtion motverkar detta. Som liberaler tror vi på individens fria val inom ramen för tydliga ekonomiska styrmedel . Skatteväxling är just det.
En tankemodell som underlag för fortsatt utredning
* ”Flytta” ett stort antal miljarder (100, 200, 300 = 10 – 40 % av statsbudgeten) från skatt mm på arbete till skatt mm på materiella resurser
* Genomför detta i flera steg under ett antal år med klar angivelse av färdriktningen
* Områden för ökad belastning är: energi i allmänhet, fossil energi i synnerhet, miljöbelastande verksamheter och varukonsumtion (högre enhetlig varumoms)
* Områden för minskad belastning är: inkomstskatt (statlig och kommunal – via statsbidrag), tjänstemoms (enhetlig) och arbetsgivaravgifter (utöver rena försäkringssystem)
För att undvika fusk, ineffektiv bidragsoptimering, byråkrati, politisk ”klåfingrighet” och allmän oklarhet bör maximal tydlighet/enkelhet eftersträvas samt undantag och subventioner undvikas.
Med en genomgripande skatteväxling blir resurskrävande och/eller skadliga verksamheter dyrare och personalintensiva verksamheter billigare. Med marknadsekonomi och individernas fria val kan detta förväntas leda till:
* Bättre och mer resurssnåla produkter (”slit-och-släng” och frakt blir dyrare)
* Mer och bättre närservice (dyr personal och billiga transporter har format vårt samhälles fysiska struktur)
* Mer underhåll, reparation och återvinning (det lönar sig och blir billigare)
* Ökad sysselsättning i privat och offentlig tjänstesektor (mer ”vård-skola-omsorg”)
Sammantaget leder detta till ett samhälle med större uthållighet, bättre service och ökad livskvalitet.
Detta kan bli en tung profilfråga för Folkpartiet Liberalerna! I första hand för att det är sakligt befogat. Dessutom skulle ett sådant kraftfullt initiativ bryta det monopol på ekonomisk politik som Moderaterna etablerat samtidigt som det visar den snabbt växande väljarskara som känner djup oro för framtidens levnadsvillkor att Folkpartiet som ett förnuftsbaserat och etiskt tar ansvaret också för kommande generationer och vår planets uthållighet.
2011-03-11
Prioritera familjeplanering i biståndsarbetet
Prioritera familjeplanering i biståndsarbetet
(Utkast till landsmötesmotion FP)
Vi yrkar:
Att landsmötet beslutar att folkpartiet skall verka för att familjeplaneringsinsatser skall ha väsentligt högre prioritet och signifikant utökad andel av det svenska biståndsarbetet samt att partiet verkar för en sådan inriktning också i internationella organ.
Motiv:
Världen står inför extrema utmaningar när det gäller klimatutveckling, livsmedelstillgång, allmän resursbrist och en accelererande negativ påverkan på det livsuppehållande naturliga systemet. Inte minst ”hålet” efter de fossila energikällor - idag ca 80% av världens energiförbrukning -, som sinande olje- och gastillgångar och den av klimatskäl nödvändiga utfasningen av kolkraft innebär, kommer att sätta press på försörjningssystemen på alla plan. Även med stor tilltro till teknologisk utveckling i form av förnyelsebara energikällor och/eller kärnkraft så är det svårt att se hur ”livsutrymmet” skall räcka till för fortsatt tillväxt i i-världen och starkt befogade krav på välfärdsökning i u-världen. Ekvationen blir ännu svårare om man ovanpå detta lägger en fortsatt ökning av världens befolkning. Tillväxten är i dag ca 80 miljoner nya världsmedborgare per år. De barn som föds idag kommer att behöva dela jordens resurser med 9-10 miljarder andra (jämfört med knappt 7 idag). Den förhoppning som ibland uttrycks – att växande välfärd i sig leder till lägre födelsetal – kommer på skam om den ökade välfärden inte inträffar. Bl.a. SRI (Stockholm Resilience Institute) med prof. Johan Rockström i spetsen har visat på ett antal icke förhandlingsbara, naturliga hinder för ett fortsatt överuttag av jordens resurser. Vatten, åkermark, skog, fosfor, kväve, energi och inte minst livsmedel blir bristfaktorer som kommer att motverka utveckling av välfärd. Det säger sig självt att en minskad befolkningsökning - eller t.o.m. en minskad världsbefolkning – ökar sannolikheten för att denna ekvation skall gå ihop.
Mot denna bakgrund borde Sverige prioritera familjeplanering i sitt biståndsarbete. Det handlar i första hand om att ge kvinnor utbildning, rättighet och möjlighet att själva bestämma över sitt barnafödande. Mer än en miljard kvinnor saknar tillgång till fungerande preventivteknik. I dag utgör området ”reproductive and sexual health” ca 4% av det samlade biståndet från SIDA och UD. Det inkluderar den multilaterala delen av biståndet och omfattar även insatser för AIDS-bekämpning och minskad mödra- och barnadödlighet. En mycket liten andel ägnas således åt direkta, målinriktade insatser för att minska befolkningstillväxten. Sverige har goda förutsättningar att göra skillnad i detta avseende. Det finns en tradition inom detta område eftersom vi inte lider av de religiösa och kulturella blockeringar som ofta hindrat effektiva insatser från FN och dess organ.
Ovanstående är ett utkast tilllandsmötesmotion. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
(Utkast till landsmötesmotion FP)
Vi yrkar:
Att landsmötet beslutar att folkpartiet skall verka för att familjeplaneringsinsatser skall ha väsentligt högre prioritet och signifikant utökad andel av det svenska biståndsarbetet samt att partiet verkar för en sådan inriktning också i internationella organ.
Motiv:
Världen står inför extrema utmaningar när det gäller klimatutveckling, livsmedelstillgång, allmän resursbrist och en accelererande negativ påverkan på det livsuppehållande naturliga systemet. Inte minst ”hålet” efter de fossila energikällor - idag ca 80% av världens energiförbrukning -, som sinande olje- och gastillgångar och den av klimatskäl nödvändiga utfasningen av kolkraft innebär, kommer att sätta press på försörjningssystemen på alla plan. Även med stor tilltro till teknologisk utveckling i form av förnyelsebara energikällor och/eller kärnkraft så är det svårt att se hur ”livsutrymmet” skall räcka till för fortsatt tillväxt i i-världen och starkt befogade krav på välfärdsökning i u-världen. Ekvationen blir ännu svårare om man ovanpå detta lägger en fortsatt ökning av världens befolkning. Tillväxten är i dag ca 80 miljoner nya världsmedborgare per år. De barn som föds idag kommer att behöva dela jordens resurser med 9-10 miljarder andra (jämfört med knappt 7 idag). Den förhoppning som ibland uttrycks – att växande välfärd i sig leder till lägre födelsetal – kommer på skam om den ökade välfärden inte inträffar. Bl.a. SRI (Stockholm Resilience Institute) med prof. Johan Rockström i spetsen har visat på ett antal icke förhandlingsbara, naturliga hinder för ett fortsatt överuttag av jordens resurser. Vatten, åkermark, skog, fosfor, kväve, energi och inte minst livsmedel blir bristfaktorer som kommer att motverka utveckling av välfärd. Det säger sig självt att en minskad befolkningsökning - eller t.o.m. en minskad världsbefolkning – ökar sannolikheten för att denna ekvation skall gå ihop.
Mot denna bakgrund borde Sverige prioritera familjeplanering i sitt biståndsarbete. Det handlar i första hand om att ge kvinnor utbildning, rättighet och möjlighet att själva bestämma över sitt barnafödande. Mer än en miljard kvinnor saknar tillgång till fungerande preventivteknik. I dag utgör området ”reproductive and sexual health” ca 4% av det samlade biståndet från SIDA och UD. Det inkluderar den multilaterala delen av biståndet och omfattar även insatser för AIDS-bekämpning och minskad mödra- och barnadödlighet. En mycket liten andel ägnas således åt direkta, målinriktade insatser för att minska befolkningstillväxten. Sverige har goda förutsättningar att göra skillnad i detta avseende. Det finns en tradition inom detta område eftersom vi inte lider av de religiösa och kulturella blockeringar som ofta hindrat effektiva insatser från FN och dess organ.
Ovanstående är ett utkast tilllandsmötesmotion. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
Rädda åkermarken! - utkast till landsmötesmotion FP
Skydda åkermarken!
Vi yrkar:
Att landsmötet uttalar som sin mening att partiet skall verka för starkt legalt och formellt skydd mot ianspråktagande av åkermark
Motiv
Jordens närmare 7 miljarder människor delar på en landmassa som inte kan öka.
Om man räknar bort hav, sjöar och vattendrag har varje individ i genomsnitt 2 ha landyta (= 2000 kvm eller en kvadrat som är 140 x 140 m).
Av denna yta är endast 10 % åker (= 2000 kvm = 45 x 45 m).
Följande kommer att hända:
* Jordens befolkning kommer att öka
* Havsnivån kommer att stiga och påverka områden med hög jordbruksproduktion och stor befolkning
* Den redan oundvikliga klimatförändringen gör att områden med svår torka kommer att öka
* Dagens jordbruk är extremt oljeberoende (konstgödsel, markbearbetning, transporter etc). När parentesen med billig olja är över kommer avkastningen från de flesta åkerarealer att minska
* Transportkostnaderna kommer att öka och långa frakter av livsmedel blir allt mindre hållbart
Sammantaget leder detta till att fler människor skall försörjas av minskade åkerarealer med lägre arealavkastning. Ingen kan säga exakt hur och när denna utveckling blir krisartad. Sannolikheten för världsomfattande livsmedelsbrist inom en generation är dock stor. I detta perspektiv borde åkermark användas för andra ändamål endast med stor restriktivitet. Det är ett nationellt intresse och en global plikt. Mark som idag tas i anspråk för bostäder, vägar eller annan infrastruktur är borta från livsmedelsproduktionen i princip för alltid.
Dagens skydd är otillräckligt. Det räcker att ”annat viktigt samhällsändamål” kan påvisas. I Stockholms län är bostadsbyggande tillräckligt skäl enl. utslag vid aktuella överklaganden. Resultatet blir att bekvämlighet för dagens befolkning sätts före livsmedelsförsörjning för nästa generation.
Formerna för skyddande av åkermark kan diskuteras En möjlighet är att införa något som liknar ”strandskyddet” d.v.s. att detaljplaner och liknande som avser ta åkermark i anspråk prövas i högre instans i enlighet med ett strikt regelverk.
Ovanstående är ett utkast. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
Vi yrkar:
Att landsmötet uttalar som sin mening att partiet skall verka för starkt legalt och formellt skydd mot ianspråktagande av åkermark
Motiv
Jordens närmare 7 miljarder människor delar på en landmassa som inte kan öka.
Om man räknar bort hav, sjöar och vattendrag har varje individ i genomsnitt 2 ha landyta (= 2000 kvm eller en kvadrat som är 140 x 140 m).
Av denna yta är endast 10 % åker (= 2000 kvm = 45 x 45 m).
Följande kommer att hända:
* Jordens befolkning kommer att öka
* Havsnivån kommer att stiga och påverka områden med hög jordbruksproduktion och stor befolkning
* Den redan oundvikliga klimatförändringen gör att områden med svår torka kommer att öka
* Dagens jordbruk är extremt oljeberoende (konstgödsel, markbearbetning, transporter etc). När parentesen med billig olja är över kommer avkastningen från de flesta åkerarealer att minska
* Transportkostnaderna kommer att öka och långa frakter av livsmedel blir allt mindre hållbart
Sammantaget leder detta till att fler människor skall försörjas av minskade åkerarealer med lägre arealavkastning. Ingen kan säga exakt hur och när denna utveckling blir krisartad. Sannolikheten för världsomfattande livsmedelsbrist inom en generation är dock stor. I detta perspektiv borde åkermark användas för andra ändamål endast med stor restriktivitet. Det är ett nationellt intresse och en global plikt. Mark som idag tas i anspråk för bostäder, vägar eller annan infrastruktur är borta från livsmedelsproduktionen i princip för alltid.
Dagens skydd är otillräckligt. Det räcker att ”annat viktigt samhällsändamål” kan påvisas. I Stockholms län är bostadsbyggande tillräckligt skäl enl. utslag vid aktuella överklaganden. Resultatet blir att bekvämlighet för dagens befolkning sätts före livsmedelsförsörjning för nästa generation.
Formerna för skyddande av åkermark kan diskuteras En möjlighet är att införa något som liknar ”strandskyddet” d.v.s. att detaljplaner och liknande som avser ta åkermark i anspråk prövas i högre instans i enlighet med ett strikt regelverk.
Ovanstående är ett utkast. Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag till förbättringar.
Lars Wedén
2011-01-18
ROT, RUT, FOT ?, BOT ? - Är det inte dags att ta ett större grepp?
ROT- och RUT- avdragen har visat vilken revolutionerande effekt en minskad kostnad för tjänster har på efterfrågan. Miljontals hushåll har använt dessa möjligheter för att förenkla sin vardag. I många fall har man sannolikt valt bort ytterligare (överfödig) varukonsumtion. Samtidigt har åtgärderna skapat arbete.
Framgången inspirerar nu politiker och taktiker att hitta nya målgrupper för liknande avdrag. Man har talat om fotvård (FOT) och massage eller annan hälsoverksamhet (BOT). Samtidigt tävlar regering och opposition om att placera förväntat reformutrymme i olika typer av riktade insatser i form av borttagande eller minskning inom vissa momsområden och/eller vissa arbetsgivaravgifter. Alla dessa förslag – hur vällovliga de än är - delar svagheten att de bidrar till ytterligare finmaskighet, gränsdragningsproblem och otydlighet i vårt skattesystem.
Varför inte använda energi och resurser på en äkta skatteväxling genom att satsa utrymmet (och mer därtill) på en generell minskning av tjänstemoms och arbetsgivaravgifter i en sådan omfattning att tjänster blir uppenbart billigare. Liksom ROT och RUT leder en sådan förändring inte bara till en urholkning av statskassan utan också till ökade skatteintäkter genom ökad sysselsättning och minskat svartjobbande. Omställningen bör helst inte omfatta bara nytt reformutrymme. Man bör gå ännu längre och balansera inkomstförsvagningen med ökad skatt/ökade avgifter på energi/klimatpåverkan och på en högre, enhetlig varumoms. Då får vi ett ramverk som leder till ökad sysselsättning och minskad resursförbrukning/ miljöpåverkan – kort sagt ett mer hållbart samhälle.
2010-12-27
Sigtuna Kommun 2031 - en vision
Efter flera år av målmedvetet arbete har vår vackra och attraktiva kommun utvecklats till ett samhälle som är både ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart.
Baserat på en helt ny Översiktsplan (Uthållighetsplan) som utarbetades 2011-2012 har utvecklingen styrts av principer där långsiktighet gått före kortsiktiga plånboksfrågor och ansvaret för framtida generationer tagits på allvar. De viktigaste besluten har tagits i enighet över block- och partigränser. Inrättandet av en Tankesmedja i Uthållighetsfrågor 2011 har starkt bidragit till denna samsyn.
Utvecklingen i Sigtuna har skett parallellt med den genomgripande omläggning av skattesystemet som inleddes i landet redan 2012. Den stora Skatteväxlingen har inneburit att utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser blivit kännbart dyrare, att energibesparing och återvinning lönar sig för alla parter, men att skatter och annan belastning på mänskligt arbete blivit mycket lägre.
Sammantaget har detta inneburit att lokal service (samhällelig och privat) blivit bättre och att en större andel av befolkningen har sitt arbete och serviceutbud på nära håll. Eftersom transporter, energi och många material blivit relativt sett dyrare produceras fler varor på närmare håll och oftast med högre kvalitet, hållbarhet och reparationsbarhet. ”Slit-och-släng” har ersatts av kvalitet, underhåll och reparation.
En av de största revolutionerna har skett inom matsektorn. Vi har förstått (egentligen tvingats inse) att de näringsämnen som behövs för all odling måste återföras i ett kretsloppsystem. Fosfor, kväve mm i form av konstgödsel har blivit många gånger dyrare – i den mån det alls finns att tillgå. Näringen återvinns genom tidig avfallssortering i alla led, biogasproduktion, kompostering och separationstoaletter (som man skrattade åt 2011 men som idag är en självklarhet). Eftersom importerad mat blivit dyrare p.g.a. ökade transportkostnader och global livsmedelsbrist samtidigt med att bristen på konstgödsel minskar vår egen arealavkastning har vi förstått att skydda den svenska åkermarken. På nationell nivå har odlingsmark fått ett starkare skydd än t.o.m. strandskyddet. Sigtuna blev känt genom att som första kommun gå före lagstiftningen och i princip införa byggstopp på åkermark.
Vad har mer hänt i vår kommun? Några exempel:
• Kommunen har till sist fått en verklig centralpunkt genom uppförandet av en ny station i ett sydligare läge i direkt anslutning till det utvecklade Märsta Centrum och Pinnbacka-området. Här finns alla centrala servicefunktioner och inte minst en effektiv bytespunkt för alla transportslag.
• Centralpunkten har hamnat närmare den nya ”gröna” stadsdelen Märsta Port, Kunskapens hus och idrottsanläggningarna eftersom 263-an ”trollats bort” genom nedsänkning och överbyggnad på en sträcka av 4-600m.
• Alla nya bostadsområden har byggts på redan ianspråktagen mark eller i ”brynen” mellan skog och odlingsmark.
• De allra flesta hus som byggts efter 2010 är klimat- och energismarta. Många är ”passivhus” och några är ”aktivhus” (=levererar energi till nätet”)
• Många familjer har fortfarande egen bil (hybrid, el eller bränslecell), men klarar huvuddelen av sina ”vardagstransporter” utan bil eftersom närservicen är mycket bättre och kollektivtrafiken är attraktiv, snabb och pålitlig
• Kommunens bebyggelsestruktur är baserad på principen att avstånden skall minska - inte öka. I flera kommundelar har man kunnat förtäta bebyggelsen. Utbredning i nya riktningar har upphört medan ”bandet” Märsta- Valsta - Steningehöjden – Til – Sigtuna har utvecklats genom utbyggnad på ”öar” utefter denna sträckning. Därigenom har utrymme skapats för en befolkning på upp till 60 000 samtidigt som förutsättningar för riktigt bra kollektivtrafik skapats
• Märsta tätort har utvecklats till den ”trädgårdsstad” man en gång tänkte. De flesta nya hus är 3-4 våningar höga men lokalgator på ena sidan och park, lek och ”stadsodling” på den andra. Alla är numera glada att man övergav de gammaldags ”miljonprograms-husen” som var på förslag 2010-2011.
• Sigtuna stads världsunika karaktär är starkt skyddad. Endast begränsad expansion i närområdet har skett. Genom de nya förutsättningarna (skatteväxling) har serviceutbudet ökat och de allra flesta butikstyper finns i staden. Tre ”tunga” bytespunkter för kollektivtrafik har utvecklats – busstationen, Svalängen och Pilsborondellen. Vid den senare har ett mindre serviceområde uppstått. Inom kommundelen rullar ett effektivt lokalbussystem som binder samman alla områden med bytespunkterna.
• Kollektivtrafiken har genomgått en revolution. Det frekventa pendeltåget förbinder kommunen med både Uppsala och Stockholm. Roslagsbanan har dragits fram hela vägen till Arlanda. Ett energisnålt och klimatneutralt spårbilssytem binder samman Arlanda (flygplats och serviceområde), Arlanda stad, EuroStop med Märsta station/ centrum/ bytespunkt. Successivt byggdes systemet ut till Märsta bostadsområden, Valsta/ Steningehöjden och – nyligen – till både Sigtuna och Rosersberg. Genom sin ständiga tillgänglighet och direkt resa från start till mål var det detta system som till sist fick kollektivtrafikandelen i kommunen att mer än fördubblas jämfört med 2010.
• Arlanda flygplats finns kvar och tillsammans med det utbredda industri- och affärsområdet är det en väl hävdad ”regional kärna” i länet. Flygtrafiken har inte ökat särskilt mycket dels för att flyget numera bär sina klimatkostnader liksom andra trafikslag, men framför allt för att Arlanda C har utvecklats till en av landets tyngsta järnvägsknutpunkter. Matningen till de långa flyglinjerna har därför flyttat från inrikes flyg till de nya snabba och genomgående fjärrtågen. Man har numera svårt att förstå att tågresenärer en gång fick betala extra på- och avstigningsavgift på Arlanda. Roslagsbanans förlängning till Arlanda och spårbilssystemet har varit avgörande för ett klimatsmart resande till/från Arlanda – både för resenärer och arbetstagare.
Detta var bara några exempel på de stora förändringar som skett i vår kommun under de senaste 20 åren. Alla vi Sigtunabor är stolta över att vår kommun vågat vara i framkant i utvecklingen mot ett samhälle som lever i samklang med naturen och vår världs resurser. I någon utsträckning har vår materiella ”standard” begränsats, men de allra flesta är överens om att man uppnått en större livskvalitet.
Nyårsafton 2010
Lars Wedén
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
