Grov underskattning av befolkningsfrågans betydelse! (i DN-ledare)

(Replik/debattinlägg med anledning av Peter Wolodarskis ledare 17 juli)

Peter Wolodarski – vars åsikter jag som liberal oftast delar - gör sig skyldig till en allvarlig bagatellisering av det hot som en fortsatt världsbefolkningsökning utgör för möjligheten att uppnå rimliga levnadsvillkor för kommande generationer och en värld där arten människa kan leva i balans med det livsviktiga naturliga systemet.

På flera håll – i USA, i Storbritannien och inom delar av FN-systemet – har man börjat återuppmärksamma det ohållbara i ekvationen ökad befolkning / ökat välstånd/ ”peaks” för flera ändliga resurser/ påverkan på klimatet och naturen.

Stockholm Environmental Institute under ledning av prof. Rockström har på ett eftertryckligt sätt visat att jordens resurser är kraftligt överutnyttjade redan idag. Det torde vara uppenbart att alla resurs-, klimat- och föroreningsutmaningar blir ännu svårare att lösa om världsbefolkningen ökar till de 10 miljarder år 2050 som senaste FN-prognos indikerar.

Wolodarski ställer frågorna ”Räcker maten?” och ”Räcker miljön?”, men ger inte svaren. Det faktum att en så kraftig ökning av befolkning kunnat ske sedan 40-talet är direkt kopplat till tillgången på billig, fossil energi. Det är ingen tillfällighet att den befolknings- och välståndsutvecklingen som skett är helt parallell med en ökande utarmning av vår planet. Både tillgången (olja och gas) och klimatutmaningen (kol) gör dock att denna epok närmar sig sitt slut. ”Oljedopingen” har också bidragit till att begränsa förutsättningarna för kommande generationer. I stor utsträckning har vårt välstånd alltså byggts på deras bekostnad.

Resonemanget att ökat välstånd leder till en avstannande befolkningsökning - exemplifierat av Hans Roslings Gapminder-analyser och utvecklingen i Tunisien – är i sig korrekt, men förutsätter att det finns naturvetenskapligt belagt utrymme för en sådan global välståndsutveckling. Med nuvarande utvecklingstendenser blir svaret tyvärr att det inte finns och att vare sig maten, åkermarken och absolut inte miljön kommer att räcka.

Om/när detta inträffar kommer alla att påverkas, men först och värst de som har det svårt och där resursbristen är som störst. Ofta sammanfaller detta med regioner som redan är politiskt, ekonomiskt och socialt instabila.

Man kan – som Wolodarski – raljera över tidigare ”profeters” varningar, men hans eget resonemang påminner mest om den gamla slitna historien - ”hittills går det bra” sa han som föll från 10e våningen när han passerade 3-an.

I stället för att förringa befolkningsfrågan borde Wolodarski peka på det faktum att målinriktade insatser för att ge jordens kvinnor möjlighet att själva bestämma över sitt barnafödande minskat under de senaste decennierna. Detta gäller globalt, men även det svenska biståndet där området ”reproductional & sexual health”, som också innefattar mödra- och spädbarnsvård samt AIDS-bekämpning, utgör endast ca 4 %. Hur liten del som ägnas åt praktisk familjeplanering kan man endast ana. Sverige har en tradition inom området och kan trots sin litenhet göra en betydande insats. Det borde DN berätta om!